Kermit100

Inspirationen tryter och orken dalar, så att i stället för att skriva sporadiska, korta och tråkiga inlägg så har jag beslutat mig för att ta en bloggpaus på obestämd tid. Jag vet att lusten till skrivandet återkommer så småning om, men just så här års tappar jag lusten till det mesta. Som jag en gång för länge sedan sa en mörk höstkväll till min sköna böna i vinets rus på Geofferys. Där ute är det mörkt och allt omkring mig bara dör, och jag tvingas leva vidare............. Riktigt så natt svart är det kanske inte men energin är låg.

På återseende!

Vet ni att om man river mörk chocklad med rivjärn på en plast skärbräda så blir den rivna chokladen full av statiskt elekticitet. Och när man sen lyfter skärbrädan från köksbänken så flyger chokladen åt alla håll och fastnar på väggar och skåp. Bara en liten del faller ner på golvet. Trodde jag skulle skratta ihjäl mig i köket i min ensamhet. Så vad har jag lärt mig av detta? Jo, skit i att riva chokladen och stoppa den direkt i mun.

 

Just nu leker vi en lek i min familj. Leken ensamstående, heltidsarbetannde småbarnsförälder. Och det är INGEN rolig lek tycker jag och vill INTE vara med längre. Fast jag är väldigt tacksam över att våran lek är under en begränsad tid och att den även bara gäller tidsmässigt. Jag slipper i alla fall stå där själv med försörjningsbördan. Och lördag morgon när jag och barnen vaknar så borde allt vara som vanligt igen (såvida inga förseninger på flyget etc inträffar). Vi saknar Nicke oerhört mycket när han är och jobbar i utlandet. Och som alltid när han är borta så kan jag inte annat än beudra alla ensamstående föräldrar som inte har något annat val än att få allt att gå runt. Vilka vardagshjältar.

Maken har lämnat landet och Gry är hos en kompis och äter middag. Kvar här hemma vid middagsbordet blir det bara jag och Emil. Färsk pasta och ostsås med massor av parmesan (för Emils del) får det bli.

Eller ska man kanske boka ett julbord med övernattning?! Då känns ju Såstaholm som en fint allternariv. Eller?

Kollar runt lite vart man ska avnjuta årets julbord tillsammans med maken och undrar om Carlshäll på Långholmen kan vara något. Ser ju väldigt trevligt ut på bilderna måste jag ju säga.

Hösten är bäst i skogen en solig dag. I går var vi ute hela familjen på en lång skogspromenad och njöt av den fantastiska höst dagen och alla färger som naturen exploderat i. Det var en rejäl promenad vi tog och vårat största misstag var att vi inte hade med oss något att fika. Så det var lite pip och gnäll när energin började tryta. Och jag förstår att de söta barnen var trötta för även jag och Nicke var ganska matta i benen när vi väl kom ut ur skogen mer än 2 timmar senare. Planen var inte att gå så långt från början, men det var så skönt och så vackert i skogen att vi ville inte gå hem.

Idag var det inte lika varmt och behagligt ute. Gry har en kompis hemma och vi var ute i lekparken under förmiddagen. Så länge man inte står stilla så är det ganska skönt. Men skulle man få för sig att slå sig ner en stund på en bänk eller bara stå still och glo så börjar man frysa ganska fort.

Och Emil har nerdräkning föra att gå på kalas snart, och han tittar på sin nya klocka gång på gång och tycker nog att minutrarna går väldigt långsamt nu.

Idag är det fredag och det är dags att ladda för fredagsmys. Själv börjar jag alltid på jobbet med mysfrukost på fredagar, det är ingen dålig start. Har lovat barnen att vi ska gå hem via affären och så ska de få köpa det fredagsmys de vill ha. Emil har redan flaggat för att han vill ha en egen påse med chilinötter. Vad Gry vill ha kan ta lite längre tid att komma fram till. Själv är jag nog lite sugen på glass av den bruna chokladiga sorten och givetvis blir det tacos till middag med en skvätt rött till. Det är ju fredag!

I sommras så fick Emil och Gry nya bilbarnstolar och de gamla, som inte är så gamla hade vi tänkt att sälja på blocket. Av ren lathet så har de legat nere i källaren och bara väntat på bättre tider och varken jag eller Nicke har orkat ta tag i det. Och tur var väl det, för som jag sagt så många gånger tidigare så har allt man gör/inte gör en mening. För ett tag sedan lästa jag på facebook att min sköna böna Katja som bor på Åland är i akut behov av att köpa bilbarnstol, gärna två. Och så får det bli. Idag åker min kära make ut till Kapellskär och möter upp Katjas make för leverans av två st bilbarnstolar. Och alla är nöjda och glada. Tänk vad bra saket och ting kan bli.

Och idag tänker jag extra mycket på min söta lilla storasyster som har det lite jobbigt igen. Puss på dig, du är bäst och vinner över demonen (som alltid).

I bland blir man brutalt påmind om att livet är skört, att man inte ska ta någonting för givet.
En vän jag hade en gång i tiden, som jag knappt ägnat en tanke åt de senaste 20 åren avled igår efter sviter av en gastric bypass operation. Vi var aldrig direkt nära vänner som tog oss igenom eld och vatten tillsammans, men under en period av mitt liv så korsades våra vägar väldigt ofta och vi umgicks en hel del. Och det jag minns när jag tänker tillbaka är en varm och omtänksam människa som var så lätt att tycka om. Mina tankar går idag till hans nära ockh kära. Och livet känns så orättvist.

Vila i frid Budda.

Idag är det 4 oktober och kanelbullens dag. Glöm inte det.

Den helgen bara rusade förbi. Och här sitter jag nu, måndag morgon och undrar vad det var som hände.
Ja ibland går helgerna lite väl fort kan jag tycka.

Det var fullt upp hela helgen i alla fall. I lördags var vi och hälsade på pappa som i går fyllde 79 år. Ingen dålig ålder. Vi kom dit på eftermiddagen och hade med oss lite gott att fika. Erik W och Helena som kom dit tidigare hade med sig köttgryta som de åt till lunch. Erik J kom också över och fikade lite med oss och busade och lekte med Emil och Gry. Gissar att pappa fick ett och annat besök även på själva födelsedagen också.

Vi kunde inte åka till pappa igår för då var vi bjudna på barndop på Muskö. Det var min borors dotters son lilla Alexander som skulle döpas. Och för att ta sig ut till Muskö så måste man åka genom en väldigt smal och lång tunnel under vattnet. Detta skulle visa sig (lite oväntat) vara väldigt ångest framkallande för mig. Fick nästan panik i tunneln och svårt att andas, och jag var tvungen att lägga allt mitt fokus på min andning för att avleda de begynnande paniken. En mycket obehaglig kännsla. Och det värsta av allt var ju att jag visste att jag måste ta mig igenom denna tunnel en gång till för att ta mig hem.

Dopet var mycket fint och trevligt, och efteråt bjöds det på matiga mackor och fika hemma hos Lisa och Fredrik, och det var fullt av barn i alla åldrar och storlekar. Sen var det dags att åka hem igen och återvända till tunneln. Och när vi kör ner i den så frågar Emil lite försynt:
-Mamma, har du svårt att andas nu?
Vilket leder till att stämmningen i bilen blir mer lättasam än panikartad och vi beundrar han för hans omtänksamhet. Och jag lyckas ta mig igenom tunneln än en gång.

Nu är det höst på riktigt, i morse när jag klev upp var marken vit av frost och termometern stod på svala +0,1 grader. Mössa och vantar ville barnen ha samt deras lite grövre kängor. Själv har jag plockat fram min lite varmare jacka och stövlar. Mitt stora huvudbry är vart jag har packat undan min vinterjacka, den är spårlöst borta. Och den är i gott sällskap av min dunjacka och skepparkavaj, så jag gissar att de finns väl undanstuvade någonstans nere i källaren. Det gäller bara att veta vart man ska börja leta.

Och jag läste i tidningen att vintern i år kommer att bli extremt kall, så det är väl bra att vara förberedd. Hoppas att den blir lika snörik som förra vintern. 

Varför ha sovmorgn och sova bort hela dagen när man kan fylla en söndagmorgon med överskotts energi?
När jag kl 8.00 sätter mig vid datorn för att dricka en kopp kaffe så inser jag att jag har:
-Fyllt och satt på en maskin tvätt, som snart är klar för att hängas.
-Plockat ur diskmaskinen.
-Dammsugit köksgolvet.
-Våttorkat köksgolvet.
-Torkat av skåp, bänkar och spis.
Och allt detta innan jag ens druckit kaffe. Ja fortsätter denna dag så här så kommer jag att få mycket gjort. Och med tanke på hur det ser ut här hemma så gör det ingenting.

Det är vinterkläder högt och lågt efter att ha inventerat vad som finns och inte finns, och på det finns allt det nyinhandlade. Alltid lika rörigt när sommar säsongen ska bytas ut mot vinter säsongen. Vintern tar ju som bekant lite mera plats och tråkigt nog blir ju inte garderober och förådsutrymen större och fler under vintern. 

Hittade en jätte fin overall till Emil i går på Stadium, och inte förrän när jag gått och lagt mig kom jag på att jag hade en 20% rabatt på valfritt plagg där. Ja det var ju dags att komma på det sådär 9-10 timmar efter att man varit där och handlat. Ja ja den rabatten kommer säkert till användning till något annat plagg.
Men det är helt sjukt vad utrensat det redan är på vinterkläder. Det är fortfarande september och mycket är slut redan. Undra när andra börjar kolla sina vinterkläder. I juli eller?