Barnen från helvetet!!!!!!!
Medans alla andras barn sitter snällt och leker fint så gör mina vad de kan för att riva allt i sin väg.......
Har varit på kyrkis med dom och så här med facit i hand så inser jag att jag borde stannat hemma. Vaknade med huvudvärk, bara det gör ju så att man vill kräkas på allt och alla, sen har Gry kissat ner hela min säng.......Emil verkar vara på allmänt surigt humör och säger nej till allt och en var.
Ja hur som hellst så kommer vi iväg vid 9 och jag känner att det ska bli så skönt att få sitta ner och andas lite och prata strunt med andra mammor och pappor. Men nej....till en början så beter sig mina barn fullständigt normalt men allt eftersom det fylls på med barn så blir de bara mer och mer förvildade, ja det är överallt och river i allt och det enda jag tycks göra är att springa efter någon av dom och skrika NEEEEJ. Under sångstunden är jag t.o.m tvungen att bära ut Emil därifrån för att han bara stör och förstör och tycker att han är jätte rolig, och ju mer jag säger till honom ju mer obstinat blir han. Och jag känner att jag puttrar mer och mer innombords.
När vi ska fika så sitter Gry och trasar sönder sin macka och gör konfetti av den i stället för att äta den och emil häller ut äppeldricka i soffan.
Efter fikat så roar sig Emil med att klistra fast papper på sin lillasyster....klipper små pappersbitar och limmar med limstift!!!!!!! Då fick jag nog och lyftet ut båda två och går hem och jag är så less och rosenrasande på dom.
När jag fått barnen i säng och de somnat så bara sjunker jag ihop i soffan och storgråter, ja vad annat kunde jag göra??????
Och inte nog med att mina barn är helt upp åt väggarna idag så ringer Maarit och berättar att en kompis till oss fått en döfödd flicka igår efter fullgången graviditet, det är så fruktansvärt att det finns inte ord som kan förklara det. Hur går man vidare efter en sådan tragedi??????? Och vad säger man till någon som bär denna sorg???????? Barnen är ju trotts allt det finaste man har, även sånnahär dagar.
Ja det är inte undra på att man bara vill gråta.
Har varit på kyrkis med dom och så här med facit i hand så inser jag att jag borde stannat hemma. Vaknade med huvudvärk, bara det gör ju så att man vill kräkas på allt och alla, sen har Gry kissat ner hela min säng.......Emil verkar vara på allmänt surigt humör och säger nej till allt och en var.
Ja hur som hellst så kommer vi iväg vid 9 och jag känner att det ska bli så skönt att få sitta ner och andas lite och prata strunt med andra mammor och pappor. Men nej....till en början så beter sig mina barn fullständigt normalt men allt eftersom det fylls på med barn så blir de bara mer och mer förvildade, ja det är överallt och river i allt och det enda jag tycks göra är att springa efter någon av dom och skrika NEEEEJ. Under sångstunden är jag t.o.m tvungen att bära ut Emil därifrån för att han bara stör och förstör och tycker att han är jätte rolig, och ju mer jag säger till honom ju mer obstinat blir han. Och jag känner att jag puttrar mer och mer innombords.
När vi ska fika så sitter Gry och trasar sönder sin macka och gör konfetti av den i stället för att äta den och emil häller ut äppeldricka i soffan.
Efter fikat så roar sig Emil med att klistra fast papper på sin lillasyster....klipper små pappersbitar och limmar med limstift!!!!!!! Då fick jag nog och lyftet ut båda två och går hem och jag är så less och rosenrasande på dom.
När jag fått barnen i säng och de somnat så bara sjunker jag ihop i soffan och storgråter, ja vad annat kunde jag göra??????
Och inte nog med att mina barn är helt upp åt väggarna idag så ringer Maarit och berättar att en kompis till oss fått en döfödd flicka igår efter fullgången graviditet, det är så fruktansvärt att det finns inte ord som kan förklara det. Hur går man vidare efter en sådan tragedi??????? Och vad säger man till någon som bär denna sorg???????? Barnen är ju trotts allt det finaste man har, även sånnahär dagar.
Ja det är inte undra på att man bara vill gråta.
Kommentarer
Trackback
