Kermit100

Skulle sno ihop advents ljusstaken i morse så art vi kunde tända det första ljuset när vi åt frukost, men det visade sig att vi hade inga ljus hemma. Så det fick bli frukost utan. Och inga risgryn fanns det hemma att koka gröt av heller så det fick vi också klara oss utan. Men det gick ju det med.

På agendan idag så står det kalas och inte ens någon pressent fanns det hemma! Så det fick bära av till Stinsen efter frukost för lite inköp. Så nu är pressent inköpt och likaså ljus och mossa till adventsljusstaken, men risgrynen skippade vi. Kanske kommer i håg det under veckan så det blir grötfrukost 2:a advent. Jaja i värsta fall så får gröt frukosten vänta till julafton.

Och snart bär det av till Marcus 5-års kalas. Och Emil förvånade alla när han klädde på sig och kom ut med en skjorta i handen och ville ha hjälp med knapparna. Japp stora killen vill vara fin när han går på kalas.

I morse stack jag och barnen i väg till Naturhistoriskariksmuseet och lämnade Nicke själv hemma så att han kunde ägna sig helhjärtat att städa hemma och göra julfint.

Jag och barnen har haft en helt fantastisk dag och det är ett sant nöje att åka på utflykt med dom, jätte kul har vi haft.

Och vid 16.30 kom vi hem och hemmet var skinande blankt och alldeles julfint, och Emil letar genast fram lite julskivor för toppa stämningen. Vilken fantastisk make och vilka fantastiska barn jag har.

Världens största grattis sänder jag genom sajber spejs direkt till Åland och Katja som i dag fylle 25(!) år.

Hurra Hurra Hurra Hurra

 

Puss på dig min ljuva duva, och hoppas din dag blir underbar.

Ja i dag var det verkligen inte lätt att komma in på blogg.se och skriva ett inlägg. Och nu när jag väl lyckats så har jag tappat sugen på att skriva. Så i stället kan jag ju roa omgivningen med att publicera en bild från kalaset vi var på i helgen. Vi spelade ett spel som jag inte minns namnet på och jag vann, och då fick man se ut så här.



Och djuren vi hade med oss till detta djurparks kalas var så fantastiskt fina.





Och tårtan vi mumsade i oss var av den vildare varianten.

I fredags när jag kom hem och tog av mig min snygga men livsfarliga stövel så trodde jag att jag skulle dö. Under hela dagen då stöveln satt kvar och fixerade foten så gick det ju bar att gå på den, och det gjorde inte så jätte ont. Men när jag släppte ut foten så var det inte lika ok längre. Det gjorde galet ont och jag kunde inte ens sätta i foten i golvet, och även fast jag låg med foten i högläge så sprängde det och värkte i den. Det var till och med så att jag började att fundera på om något kanske var trasigt i foten, men insåg att det skulle ju synnas på foten på ett eller annat sätt antingen genom svullnad eller blåmärke. Så jag tog en Ipren och lutade mig tillbaka i soffan med foten i högläge och käkade glass hela kvällen.

Och foten har blivit bättre under helgen och nu är den så pass bra att jag glömmer bort att jag har ont tills jag brutalt blir påmind då jag belastar foten med min kroppsvikt.

Helgen har varit riktigt skön, då vi mest tagit det lugnt. Och vi avslutade helgen med att åka ut till Lingemarks som köpt sig ett hus ute i Angarn och uppvaktade deras stora kille som hinnit fylla 5 år. Där var det djurparks-kalas i stora mått med allt vad det innebär och efter allt fikande så bjöds det dessutom på middag. Och klockan han bli närmare 19.00 innan vi kom iväg därifrån. En underbar eftermiddag och kväll, dit åker vi fler gånger =)

Jag har upptäckt att mina nya stövlar är precis livs farliga när det är lite blött ute.

I morse när jag åkte till jobbet så regnade det och jag tänkte att jag går vägen genom tunnelbanan och på så vis slippa gå i regnet. När jag kommer upp från tunnelnanan igen vid uppgången mot Danderyds sjukhus så drar klacken i väg under foten på mig och jag gör århundradets Kalle Anka vurpa där handväskan flyger åt ett håll och jag landar på ett anna håll på alla fyra med rumpan i vädret. Höger knä slår jag i ordentligt i stengolvet och vänster vrist vrids till åt ett oönskat håll. Det gör gräsligt ont men samtidigt kan jag inte hålla mig för skratt när jag försöker samla mig och kravla mig upp igen. En kvinna kommer fram och frågar hur det gick och även hon har lite svårt för att hålla sig för skratt och jag tar mig upp på benen och inser att det gick nog ganska bra, och lommar iväg lite skamset.

Som om det inte vore nog så händer nästan exakt samma sak IGEN några timmer senare utanför akuten. Då har jag varit iväg och uträttat lite ärenden och kommer in, åter igen med blöta skor, och klacken bara drar iväg och kroppen faller okontrolerat och samma knä slår i golvet och samma vrist vrider sig igen. Och gjorde det ont första gången så kan man ju bara gissa hur det känndes andra gången. Min spontana reaktion är att sätta mig och gråta av smärta och krypa in på akutmottagningen och be om plåster, massa plåster. Men eftersom det är så galet förnedrande och pinsamt att göra dessa vurpor så är jag snabbt på benen igen och biter ihop och går de 4 trappor upp som jag ska.

Så varför är det nu så fruktansvärt pinsamt att ramla? Varför tittat man sig över axeln det första man gör för att se om någon såg? Och varför biter man bara ihop och låssas som ingenting? Kan någon förklara det för mig?

Så här sitter jag nu och har ont i mitt knä och ont i min vrist och funderar på om jag ska klacka om skorna så de får en mindre hal klack.

Denna dag började inte som de flesta dagar brukar. Utan det var bara Nicke och Gry som stack i väg i vanlig tid. Jag och Emil stannade kvar hemma och åt frukost tillsammans i lugn och ro och hade lite mysmorgon. För den stora lilla killen hade en tandläkar tid i dag kl 8.40. Vi knallade iväg till bussen och väl hos tandläkaren så gick han själv fram till luckan och berättade vad han heter. Mamma hjärtat växte! Vi satt ner i väntrummet och läste en bok innan det var dags för Emil att bli uppropad. Och han var så duktig inne hos tandläkaren och la sig snällt i stolen och gapade så stort han kunde. Lite tandsten hittades mellan ett par tänder och till och med det lät han skrapas bort utan några protester. Han var så fantastiskt duktig och mamma hjärtat växte så mycket så att det nästan sprack.

Sen var det bara att åka till förskolan med Emil och själv komma i väg till jobbet. Kändes ju lite skumt att komma in släntarndes efter kl 10.00. Det blev aldrig någon fjutt på arbetsdagen och nu är jag på väg hem.

Nu har hela familjen så gott som tillfrisknat, barnen är tillbaka på förskolan och jag och Nicke är åter på våra jobb. Fast skulle jag säga att jag mår bra så skulle jag faktiskt ljuga, för jag mår inge vidare än. Och ett par dagars återhämtning hade inte varit så dumt. Nicke och barnen återvände till livet i måndags och jag trodde någonstans att även jag skulle orka gå till jobbet då. Men när jag såg mig själv i spegeln så såg jag ut som skit och när jag kände efter lite så kände jag mig som ett vrak från topp till tå. Så jag skickade iväg familjen och sen bäddade jag ner mig och sov hela dagen, det behövdes. Och när jag skulle hämta barnen så höll jag på att bryta ihop, jag blev helt slut av den lilla promenaden och när jag väl satt där och försökte klä på mina raringar så dröp det svett om mig och det känndes som om jag skulle rasa ihop på plats. Men jag tog mig hem och fick rätt barn med mig. Sen sov jag hela natten och när jag vaknade i går morse så känndes det ju lite tveksamt att gå till jobbet. Men jag gjorde det i alla fall och det var tungt och jag var helt slut bara av att ta mig dit. Och jag är så tacksam över att jag har ett stilla sittande jobb. Hade givetvis massor att göra så det var bara att bita ihop och jobba på. Timmarna gick och arbetsdagen började gå mot sitt slut och det var dags att gå hem. Och tänk, jag överlevde. Och på vägen hem så fick jag lite tid att känna efter hur jag mår och konstaterade att det var i alla fall bättre än 24 timmar tidigare. Så snart är väl även jag helt återställd. Men den där grisen tar musten ur en och även om det inte är så jobbigt när man är som värst sjuk, så tar det tid innan man återhämtat sina krafter och är på topp igen.

Och för er som inte drabbats av svininfluensan än så har Nicke ett litet tips hur man undviker att bli sjuk.
Kasta ut suggan där hemma och byt ut den mot ett lammkött!!!
Jo jo det är ju tur han har en så fantastisk sugga att han valde att bli sjuk i stället. Nöff-Nöff

Det finns fördelar med att vara sjuk också. Nicke matar mig med Delicatobollar och Toblerone, det går ju att leva med. Ännu bättre hade det varit om jag till 100% kännde hur de smakade. Men de slinker ner med kaffet i alla fall.

Hur mycket snor och slem kan det finnas? Ja tydligen hur mycket som hellst. I min näsa finns det i överflöd i alla fall. Så mellan nys och snorattackerna så försöker jag hinna med att jobba och att medla mellan mina barn som endast kan/orkar bråka i dag. Nicke ligger med feber i soffan idag igen. Tack och lov så är jag inte så mycket för att få feber så jag håller mig under 38 grader i alla fall, och orkar hålla mig på benen. Men i morgon lovar jag att inte vara något annat än sjuk.

Gry är feberfri nu på morgonen och pigg som en läkra och berättar för mig att hon är frisk nu. Ja det låter ju bra, hoppas att det håller i sig. Emil är endast lite varm om pannan och jag har inte brytt mig om att ta tempen på han, men han är inte pigg som en lärka än utan fortfarande lite blank om ögonen och hängig. Hostan och snoret lär det dras med ett bra tag misstänker jag, men blåsorna i mun och hals värkar ha läkt för de tycker att mat och dryck smakar som vanligt. Även om apriten inte är på topp! Emil åt 9 skivor peperoni korv till frukost, och Gry petade i sig lite fil med banan och russin. Och en choklad bit gick de med på att tugga i sig här under förmiddagen och vindruvor till det.

Nicke är inte helt 100 än men ser faktiskt lite piggare ut, men tycker att horisontalläge fortfarande är att föredra. Men han har i alla fall förflyttat sig ut i soffan idag.

Hur mår jag då? Helt piggelin är jag faktiskt inte men jag är i alla fall feberfri. Jag har ont i halsen, snor i min näsa och hostar lite. Man kan ju alltid hoppas på att det stannar där.

Sjukstugan har visat sig i själva verket vara en svinstia! Och det grundar jag inte bara på att det är ganska stökigt här hemma just nu utan även på att 3 av 4 möjliga här hemma har svininfluensan. Så nu väntar jag bara på att insjukna själv. Febern håller mina barn i hjärngrepp och redan när Gry vaknade i morse så var tempen över 39 grader, och Emil såg hyfsad ut i morse men ser desto risigare ut nu. Hostan skräller så det blir svårt att hinna andas i mellan åt, halsen värker och svidet och huvudet bankar. Nä det ser inge vidare ut och jag undrar hur länge jag ska klara mig.

Så nöff nöff på er.

Här är det fortsatt sjukstuga. Barnen mår något bättre än igår men Nicke är det värre med. Han ligger helt utslagen ihop kurad under täcket. Själv är jag än så länge frisk, få se hur länge det varar. Har fyllt skåpen med kuckelimuck i olika former så att de ska överleva här i morgon då jag överger dem fört att åka till jobbet. Glass, choklad och alvedon funkar fin fint som lunch vid sånna här tillfällen.

Hade tänkt att göra Spaghetti Carbonara till middag idag men det var ju inte lönt mödan då det bara var jag som ville ha mat. Det får bli en anna dag då det kommer fler middagsgäster till mitt köksbord.

Jaha nu är barnen sjuka....på riktigt! De har över 39 grader feber båda två nu på morgonen och hostan de har fått låter allt annat än trevlig och det verkar inte smaka så gott heller. Nicke ser också lite hängig ut. Än så länge mår jag i alla fall bra, men man får väl se hur länge det varar. Ja det är ju tur att någon håller sig frisk och kan ta hand om de andra sjuklingarna.

Det blev inte så mycket till farsdag firande här mer än att barnen väckte Nicke och pussade och gullade en stund. Jag får väl passa upp på herr´n i huset i dag så han känner sig lite uppvaktad.

Vi kollade på Änglar och demoner igår. Och det har jag verklige sett fram mot att göra ända sen Nicke köpte filmen förra veckan. För personligen så tycker jag att Änglar och demoner är den bästa boken av Dan Brown. Filmen i sig var väldigt bra och spännande och de som inte läst boken tycker nog att den är jätte bra. Men har man läst boken så blir man ganska besviken faktiskt. Men sevärd var den allt, Tom Hanks är ju alltid sevärd.

Denna fantastiska muffins hittade jag på blogg.se´s start sida.

Är den inte bedårande så säg, en muffins i min smak. Klickade man in sig på bloggen den var ifrån så fanns där även recept, men det känns som överkurs. Jag är fullt nöjd med detta ögon godis.



KAAAAAKAAAAAAAA!

I dag har jag lånat ut Nicke till Lingemarks som flytthjälp. För just idag tänker de lämna Edsberg, Sollentuna till förmån för Angarn, Vallentuna. Det är väl för väl att det inte är så långt och jag gissar på att det kommer bli många besök dit ut.

Jag trodde att vi skulle ligga sjuka hela bunten denna helg eftersom så gott som alla runtomkring oss är sjuka. Men peppar peppar än så länge har vi klarat oss. Men det är väl bara en tidsfråga innan vi också ligger.

Jag har hafte en väldigt hör belastning på jobbet tack vare alla baciller och virus som cirkulerar just nu. Dels har jag haft fullt upp med att bemanna alla sjukluckor runt om på huset. Och utöver det så har jag hjälpt till lite på Clinicum med att registrera alla som kommer och vaccinerar sig mot svininfluensan. Och det är ju en och annan, och det fullkomligt exploderade när Danderyds sjukhus valde att erbjuda anhöriga till personalen dos 1 av vaccinet i stället för att vaccinera personalen med dos 2. Så medans sjuksköterskorna sticker patienterna på löpande band så har jag hjälpt dem med att journalföra alla hälsodeklarationer. Så det har ramlat in en och annan extra timme på mitt flexsaldo.

Så i dagnjuter jag bara av lugnet och av att göra ingenting. Och med tanke på att jag skulle göra ingenting så har jag fått gräsligt mycket gjort. Innan frukost hade jag redan städat köket som ingen orkade ta tag i igår kväll. Sen var det gott med en kopp kaffe och frukost.

Ja vad kan man säga...November är SKIT! Fick jag bestämma så skulle denna eländiga månad raderas. Det är grått, mörkt, blött och kallt. Det rå kalla kylan kryper in i allt, det spelar ingen roll hur man klär sig, det blir inte varmt för det. Jag fryser när jag vaknar på morgonen, jag fryser när jag går och lägger mig om kvällen och jag fryser banne mig tiden där i mellan också. Jag jag blir väl varm lagom till våren.

Ja nu har jag fått gnälla lite så nu kan jag ägna resten av dagen åt något kreativt.

Gav bort några kassar med barnkläder och leksaker till en arbetskollega till Nicke. Och som tack för det så fick jag skamligt mycket choklad. Så nu mår jag illa!

Just nu väller det ut sånna där som börjag på zebra ur både mun, näsa och öron på både Gry och Emil. Jag tror att de slog något slags rekord i dag på att somna fort i soffan. Bollibompa han inte mer än börja innan jag hörde snarkningar från soffan, och Nicke kompar barnen med stora Z innifrån sovrummet. Jaha, vad ska man hitta på då? Ta ett varmt bad kanske.

Emil har maskerad på förskolan i morgon och han vill klä ut sig till katt. Så jag har sytt en fin fin katt kostym till han idag. Ja det är ju inte så avancerat så till och med jag klarat det. Sy fast en fin lurvig svans på ett par svarta tajts!

En helt underbar helg har det varit med ett väldigt varierande innehåll.

Fredagen bestod av ett besök nere på Krutan tillsammans Lenita och Elisabeth. Där åt vi massa mat och drack vin och en och annan drink slank ner också. Fick lite sovmorgon i lördags och Emil smyger in vid 9-tiden och viskar:
-Mamma, har du ont i luvan?
Man undrar var de får allt i från. Och när jag kände efter så hade jag inte ont i luvan så jag klev upp och åt frukost med resten av familjen. När vi alla kvicknat till så åkte vi till Stinsen och handlade lite halloween kostymer och så hittade jag ett par nya stövlar till mig på Scorett som ruinerade mig fullständigt. Köpte en halloween kostym till Maarit också, en French Mate dräkt, som vi åkte och leverera till henne och så passade vi på att få lite fika.

Under söndag förmiddagen roade vi oss med att leka med modellera och göra fina halloween gubbar.




Och fram på eftermiddagen var det dags för oss att gå på spökfest hos Enbrands, vi var så fina.

Emil som skelett och Gry i sin spindel klänning.



Jag anade att en hel del monster och demoner lurade runt hörnen, och insåg att lite andlig spisning skulle vara på sin plats.



Och Nicke hjälpte ivrigt till.



Frid vare med er!