Kermit100

Ännu ett åt börjar gå mot sitt slut och man börjar fundera lite på hur det såg ut. Min första tanke var att det nog inte varit så händelserikt men så insåg jag ju raskt vad fel jag hade. Den största och finaste dagen i mitt liv fick jag ju uppleva under 2009. Dagen då Fröken Niininen blev Fru Sydlén, och mycket fokus har ju kretsat kring den dagen. Från att ha planerat och bokat ett stort kyrkbröllop med över 70 gäster till att planera om allt till en liten borgerlig vigsel med endast de närmaste som gäster och en middag på tu man hand på Edsbacka krog med Nicke. Ja ibland måste man dra det till sin spets för att inse vad man inte vill ha. Gifta blev vi och dagen var helt magisk och följdes av två magiska veckor i Turkiet. Visst mycket fokus kretsade kring denna dag under hela 2009, allt från min viktnedgång, planering av resa, hitta klänning i sista minuten då den jag planerat att ha inte satt bra, möhippa, svensexa och planering, planering, planering. Men lite annat hände också.

Det har kommit en hel del bebisar, bla fick Katja en liten kille 13/1, och 20/1 vardet dags för Lollo att få sig en liten kille på hennes egen födelsedag och Cissi lyckades äntligen få till en lite tjej som kom 28/10. Stort grattis till er alla som fått så fina barn.

På mitt jobb var det väldigt turbulent då det bestämdes att min enhet BMC skulle läggas ner 1/2. Det var ett trauma utan dess like och vi svävade alla i ovisshet länge och visste varken ut eller in. Och den som svävade runt längst var jag som inte blev placerad förrän det vankades sommar. Jag saknar fortfarande det vi hade på BMC, men man får gilla läget för det blev ju väldigt bra för min del trotts allt.

Gry har haft ett hanska händelserikt år. Hon har slutat med både napp och blöja, båda över en natt i stort sett. Hon har blivit en sån stor tjej. Ett stort trauma för henne var ju när vovvov försvan och var på äventyr i 3 veckor innan han fann sin väg hem igen. Lyckan var total När Nicke en dag stod i köket med vovvov i fickan. Gry trodde nog inte att det var riktigt sant till en början.

Jag fick en bettskena utprovad av tandläkaren eftersom jag biter ihop och gnisslar mina tänder nätterna igenom, och detta är en bidragande orsak till all min huvudvärk. Och när jag efter många turer väl får min bettskena som jag betalt en halv förmögenhet för så hinner jag använda den i ett par månader och allt känns fint. DÅ dyker en JÄVLA visdomstand upp och bettskenan är obrukbar.

Vi har haft en del sjukdommar. Bortsett från vanliga förkylningar så har båda barnen haft scharlakansfeber och vattkoppor ja det var jobbigt för dom. Sen insjuknade hela familjen i svininfluensan under hösten, men det var inte speciellt oväntat då vi tidigt tog beslutet att inte injecera våra kroppar med otäckt vaccin. Men vi överlevde denna "skräck influensa" och har nu ett livslångt skydd.

Emil har haft sitt första barnkalas som gick av stapeln på självaste Lucia. Det var en stor succé och alla barnen var nöjda.

Vi skapade lite nya jultraditioner i år. Då min mamma börjar vara så dålig i sin Alzheimers så fanns det ingen möjlighet att hon skulle kunna fixa all julmaten och stå för den servicen son hon gjort i alla år. Så jag och Nicke tog med oss all maten och serverade den till mor och far på julafton. Så kunde de bara luta sig tillbaka och njuta. I övrigt var allt nästan som vanligt bortsett från att vi samlades allihopa (21 st) i Tumba hos Helena och John på annandagen för att dricka glögg och äta godmat och umgås. Mycket trevligt initiativ som jag hoppas håller i sig år efter år ;-)

Och i dag är det som sagt Nyårsafton, och kvällen och natten ska vi tillbringa ute i Angarn hos Lingemarks i deras nya hus tillsammans med massor av andra. Jag gissar på att det kommer bli en heldel god mat och dryck och en och annan raket som fyras av.

Önskar er alla ett Gott Nytt År!

I morse när jag gick till bussen så var det så kallt så att snoret frös till is i näsan när jag andades. Och jag blev lite full i skratt när jag såg folk stå där på busshållplatsen huttrandes i alldeles för lite kläder. Själv hade jag det varmt och skönt i mina täckbyxor, varma jackan, tjocka vinterkängor, vantar och mössa. Ja det är ju inte så konstigt att folk fryser när de inte klär sig efter väder. Går man ut i skinstövlar, jeans och utan mössa när temperaturen kryper ner mot -15 och lägre så kan jag inte säga annat än att man får skylla sig själv. Varför väljer man att frysa framför att klä på sig? Det finns som sagt inga dåliga väder endast dåliga kläder.

Vår dator, som mer ser ut som Darth Vader har visst gått i pension. Rätt vad det var så ville den bara inte starta. Nicke skruvade isär hela mojängen och pillrade på och grejja, men den ville inte vara mycket mer samarbetsvillig för det. Utan nu startar den endast lite när den känner för det. När den ändå var igång går så passade Nicke på att spara alla våra bilder så inte de går förlorade, om vi aldrig får liv i den igen. Och givetvis så skickades det kvickt iväg en elektronisk beställning på en ny, för utan dator går det ju inte att vara.

Jag undrar vem som varit så nedrans elak och bytt ut alla mina kläder här hemma till en storlek mindre medans jag varit borta? Det är klart man blir förbannad.

Arbetsdagen den 23/12 tog äntligen slut och vi kunde bege oss mot Morgongåva. Och vad passade bättre än lite glögg för barnen när vi kom fram? En och annan nöt slank ner också.



Och några pepparkakor gick åt också.



Dags att stoppa söta lilla Nissan i säng så hon ska orka med resten av helgen.



Julaftonmorgon och tomten har lagt något under granen.





Direkt efter frukost så skulle de provas.





Spänningen stiger allt eftersom dagen går.



Glögg hos mormor och morfar.



Lite sugen blir man allt.



Efter all maten makade vi plats åt lite jultårta.



Snart kommer tomten.



Finns det några snälla barn här?



Det var fullt av snälla barn.



Och massor av klappar.



Vad passar bättre än att rejsa av sig lite julmat ute i snön när det hunnit bli 25/12.







Kungarna av guitar-hero och dj-hero.



Samtidigt så ritas det i köket.



Mera glögg, denna gång hos Helena och John i Tumba. Och det har blivit 26/12.



Hemma igen 27/12. Och så fort vi ätit frukost så klädde vi på och och gav oss ut i snön.





Det är inte bara barnen som åker!





Och i morgon är det dags för jobb och förskola igen. Skulle kunna ge mycket för att få vara ledig dessa dagar fram till nyår. Men jag får vänta tills efter nyår, då är i alla fall jag och barnen lite lediga.

Om 5 timmar är det dags att gå på lite julledigt, och i morgon kommer tomten.

Så fort barnen är hämtade, väskorna packade och bilen lastad med julklappar så bär det av till Morgongåva.

Önskar alla en GOD JUL.

Vilket otroligt vackert vinterlandskap vi har här i Stockholm. -10 grader och strålande sol från en klarblå himmel och snön ligger tjock över mark, träd och hus. Fantastiskt vackert.
Jag hoppas att alla mitt under all stress och hetts tar sig tid att stanna upp och njuta av allt det vackra. För det här är vi Stockholmare inte bortskämda med. Så ta en paus och luta dig tillbaka och bara njut av allt. Vädret, julen, granen, ljusen, maten. Stanna upp och le mot någon du möter och jag lovar att leendet kommer att skickas vidare.

Idag är det årets längsta natt och det känns som att mörkret håller mig i ett järngrepp. Men redan f.o.m i morgon så går vi mot ljusare tider. Och jag tycker att det brukar gå ganska fort efter att man har passerat alla helger som nu löser av varandra på löpande band, vips så är det mitten av januari redan. Visst är det mysigt på sätt och vis med detta mörker och man tänder ljus och så. Men ska jag vara helt ärlig så känns det som att jag är i desperat behov av solljus nu. Och dessutom höll jag på att bränna ner en bokhylla igår med alla dessa ljus.
Det är väl för väl att snön lyser upp lite just nu. Men jag blir knäpp av detta mörker. Trött och låg och tappar lusten till det mesta, vill hellst bara krypa tillbaka under täcket och sova, sova, sova. En björn skulle man vara.

Men man får plocka gobitarna i mörkret, snön är kul, glögg är gott, ljus är mysigt (så länge bokhyllan inte fattar eld!), pepparkakor gör en snäll, barnen är ljuvliga och maken är fantastisk. Så vad är väl lite mörker att gnälla över. Och nu går vi som sagt mot ljusare tidet så snart är även jag på topp. Men då hittar jag väl något annat att gnälla över, för de känns ju mer naturligt om man får gnälla lite.

En alldeles perfekt dag har det varit med snälla underbara barn och en snäll mamma. Nicke stack tidigt för att gneta på jobbet och vi anda mös i soffan innan det var dags för frukost och att tända det fjärde ljuset.



Sen var det bara att vänta på att det skulle bli ljust ute så vi kunde bege oss ut i pulkabacken. 8.30 var det tillräckligt ljust!









Det sliter att behöva dra upp pulkan för backen och en paus behöva då och då.



Se upp i backen!





Och såhär glad var jag ute i snön.



Sen var det dags att gå in och fylla på med lite mat i våra magar. Och medans barnen softade lite efter det så passade jag på att bjuda upp dammsugaren till en dans. Och sen begav vi oss ut igen och pulsa i snön.

Och vad passar inte bättre än att avsluta denna eftermiddag med ett varmt bad och skrubba barnen rena.



Dagen hade varit perfekt till 100% om även Nicke gjort oss sällskap.

Igår blev det en heldag inne i stan för mig och barnen och huvudattraktionen var bio besök. Vi stack hemmifrån med 9.24 bussen och när vi kom in till t-centarlen så stannade vi till på julmakknaden på sergelstorg som precis öppnat upp för dagen. Jag och Emil stod och spanade in t-shirtar men de hade ingen Iron Maiden t-shirt som han inte har, så det fick vara. Vi hämtade ut biljetterna och då hade klockan hunnit bli 11.00 och det var dags att få något ätbart i sig. Mätta och belåtna så gick vi till bion och tog plats. Givetvis hade barnen fått en varsin balja med popcorn och en läskeblask var. Gry var spänd av förväntan för detta var hennes allra första biobesök medans Emil numera är rutinerad och visade sin lillasyster hur det ska gå till. Filmen vis såg var Upp och den var galet rolig och både jag och barnen skrattade så vi höll på att kissa i brallan. Spännandnde och lite läskigt var det också så jag hade Gry i knät hela filmen. Och hon levde sig in så i handlingen så när det var som mest spännande och det kommer ett litet överrasknings moment så skriker hon rakt ut i biosalongen. De satt helt stilla i 2 timmar och även jag blev lite förvånad när jag såg klockan när vi kom ut, 14.00! Det känndes som vi suttit där i 45 minuter max 1 timme, så gott betyg till filmen.
Det blev en promenad till NK och kolla julskyltningen, det var trångt och halvt hysteriskt men helt klart värt det. Finfint när det började skymma och snön föll.
Sen blev det en varmkorv till mellis för att orka med resan hem igen. En helt fantastisk dag och åter igen så blir jag helt imponerad över hur fantastiska barn jag har.

Och snön har fallit hela natten, och så fort det ljusnat så bär det av ut i pulkabacken.

Igår kom granen på plats. Emil var eld och lågor över att vi skulle pynta granen efter att vi ätit middag. Och upphetsningen blev väl för stor för efter att ha suttit 2 minuter i soffan så somnade han och sov sig igenom hela pyntandet. Ja så kan det vara. Så det var Gry och Nicke som fixade medans jag röjde undan i köket.



Och när köket var städat och granen pyntad så sjönk vi ner i soffan och njöt av lite glögg och pepparkakor.



Och Glögg var något som Gry gillade, hon slukade flera koppar av den varma söta drycken.

Och såhär blev resultatet.

Tack och lov för bilburna kollegor. Fram kom jag och bara lite sen till förskolan, och jag såg att bussarna även börjat rulla så smått nu när snöfallet lättat. Barnen och jag tog god tid på oss att ta oss hem och pulsade i djup snö och klättrade upp på alla snöhögar. Och så var man ju tvungen att putta och välta sina barn lite i snön och det skrek av förtjusning och gjorde vad de kunde för att välta mig. Rosiga om kinderna kom vi tillslut in och såg ut som tre snögubbar. Nu väntar vi bara på att Nicke ska ta sig hem genom snödrivorna innan vi sätter tänderna i lite chicken tikka masala och qinoua. Sen ska julkranen pyntas och glöggen värmas. Julmys på hög nivå med andra ord.

Nu så har det snöat på en del, ja så mycket att Stockhiolm i vanlig ordning är lamslaget. Märkligt fenomen det där. Och själv sitter jag på jobbet och tar mig inte härifrån för att hämta barnen för all busstrafik är inställd. Ja det är för väl att jag har en kollega som är bilburen som tar en liten omväg via Edsberg på väg hem till Upplandsväsby. Annars hade det bara varit att knalla. Ja de tar ju ca 2 timmar en vacker sommar dag. Undra hur lång tid det hade tagit en mörk snöstormig eftermiddag? Jag hoppas att jag är på plats på förskolan innan de stänger i alla fall.
Och så får man se om trafiken går i morgon, annars blir det till att jobba hemifrån.

Vad är det för en dag?
Är det en vanlig dag?
Nej det är ingen vanlig dag,
för det är Hannas födelsedag.
Hurra Hurra Hurra

Världens bästa Hanna fyller år idag. Stoooort grattis till dig! Puss

I morse när jag tittade ut genom fönstret så låg där ett tjockt vitt täcke över allt. Barnen blev överförtjusta och även jag blev på gott humör. Så för att hålla mig varm och torr om fötterna så var det bara att plocka fram dessa.



För när jag klev ut genom porten såg det ut såhär.



Började dagen med ett möte inne i stan. Och det var ju inte utan att man hade räknat med vissa förseningar eftersom Stockholm allt som oftast lamslås när det faller lite snö. Men trafiken flöt på utan förseningar så när jag väl kom till centralen så var det en halvtimme kvar tills jag skulle vara på plats. Så i stället för att ta bussen sista biten så tog jag mig en promenad i vintervackra stockholm som såg ut såhär vid 8-tiden i morse.



Rosig om kinderna kom jag fram och kände mig på ett sprudlande gott humör. När mötet avslutades vid 11.30 så promenerade jag tillbaka till centralen och innan jag tog tunnelbanan till jobbet så stannade jag till och åt sushi till lunch.

När jag kom till förskolan för att hämta mina barn så var de ute och åkte pulka och hade galet roligt. Och den korta vägen vi har att gå hem tog oss en timme att gå i dag då vi var tvugna att bestiga varje snöhög på vägen och sopa rent alla bänkar som låg under snön. Inte har man hjärta att skynda på sina barn hem när det är så kul, trotts att man själv har helt fel kläder och håller på att frysa häcken av sig.

Idag har det varit luciafirande på Emil och Grys förskola. Vad lätt allt sådant blir när de går på samma avdelning. Tyvärr så glömde vi kameran hemma, men de poserade lydigt när vi kom hem.





Ja de är ju så förtjusande söta så hjärtat nästan brister.

I dag är det inte bara lucia och inte bara 3:e advent. Det är en väldigt speciell och unik dag. För idag för 6 år sedan så snubblade jag och Nicke över varandre på MC-klubben Rapido och blev blixtförälskade. Hade någon sagt då att om 6 år är ni gifta och har två barn, ett på 5 och ett på 3 år hade jag nog garvat så jag pinkat i brallan. Men det är precis så det ser ut i dag. Och ingen är väl mer nöjd och lycklig än jag. I bland så bara vet man att det är rätt och det var precis det jag visste den där kvällen för 6 år sedan.
Nicke och jag då, idag och för alltid, all kärlek till honom.

I stort sett hela denna dag har ägnats åt Emils barnkalas. Först har det fixats och ställts i ordning och den har det kalasats för allt vad tygen höll. Det var disco, lekar, tävling, tårta och fiskdamm. Så mycket fina pressenter fick han och jag tror att alla barn var nöjda och glada när det var dags att gå hem. Vissa föräldrar höll vi kvar i festlokalen och hämtade en hel hög med pizzor innan vi städade undan och gick hem. Tack alla för sop, skur och disk hjälp.

En något trött men nöjd mamma nattade sin stora lilla 5-åring som var väldigt trött och mycker nöjd.

I mörkret satt vi och kurade i morse och tittade på lucia på tv. Och inte för allt så länge sedan så rotade vi reda på våra lucia saker och kollade om de passade. Och det är väl hög tid att ta fram lucia kronan också tror jag.

Ha en glad och trevlig Lucia och tredje advent.

En stor dag var det igår då min stora lilla kille blev 5-år
















Och tillslut tog all energi slut!



Tusen tack för alla fina pressenter.

I kväll är det ju Idol final och jag har givetvis en bokad plats i soffan då, Idol-nörd som jag är.

Jag har inte varit helt övertygad om vem som jag ska hålla på i finalen, alla tre som var kvar till förra kvällen har varit unika och fantastiska på sitt sätt. Och förra fredagen så såg jag ju inte Idol efter som jag och Nicke var ute och roade oss. Men har hört att Erik fick som utmaning att sjunga Iron Maidens Run to the hill och har ju varit lite nyfiken på hur det var.

Och efter att nu ha set detta framträdande på tv4 play så är jag mer än övertygad om vem jag tycker ska vinna i kväll. Vilken kille, vilken utklassning. Kan man göra det han gjorde kan man allt. Trodde faktiskt helt ärligt att det endast fanns en man som kunde framföra denna kanon låt och det är ju förståss Bruce Dickensson jag syftar på. Både min och Emils stora Idol!

Heja Erik säger jag bara!

Jag har hittat den perfekta julklappen här Tänk vilken dröm det skulle vara för Emil att få gå, och för hans mamma med för all del. Skulle kunna tänka mig att ställa upp att gå med honom OM det inte vore för att det är 13 års åldersgräns. Så sorry Emil, för jag hade kunnat sälja min själ för en biljett! Heheh! Tänk Iron Maiden, Mötley Crue och Alice Cooper på en och samma kväll. WOW!

Har väl aldrig varit så mycket sjuk som jag varit denna höst. Återigen är pannan varm och näsan svämmar över med snor. Och jag hoppas verkligen inte att någon mer insjuknar då vi har den helg vi har framför oss. Nicke såg nog något slags skräcksenario framför sig i går då jag ligger sjuk och han måste styra upp barnkalaset på egen hand. Fast jag har ett gott hopp till att de andra klarar sig, för de har nämnligen alla varit lite vissna i början av veckan och det är kanske bara jag som är av lite klenare virke och blev mera sjuk. Ja jag hoppas verkligen att det är så.

Så jobba gör jag hemmifrån nu denna vecka. Det är både på gott och ont att kunna göra det. Men jag är tacksam över att jag slipper sjukskriva mig.

Stora kalas helgen närmar sig med stormsteg och upphetsningen hos Emil är total. Oj vad han ser fram mot att fylla 5 år och ha både vuxen kalas och ett alldeles eget barnkalas. Det blir en intensiv helg för hans mamma och pappa. Och så ska han bjuda Lotus kompisarna på glass på fredag och på måndag är det lucia firande på Lotus. Så det blir 4 dagar av massa roligheter.

På lördag kommer mina föräldrar och lite systrar och kalasar över lite lunch och tårta. Och på söndag slår vi till med det stora kalaset, 10 st 5-åringar och 2 st 3-åringar och 1 st Maarit (den enda vuxna som blev bjuden på barnkalaset) är det tänkt, vet i nuläget inte om alla kommer. De är ju trotts allt Lucia. Men det blir skattjakt, disco, lekar, tårta och givetvis fiskdamm. Och sen när det är dags för alla föräldrar att hämta sina barn tänker vi hålla kvar vissa föräldrar för att gemansamt inta en middag som hämtats på lämplig restaurang. Tycker jag känns som en utmärkt avskutning på en intensiv dag.

Vaknade i morse och kännde mig lite vissen och hängig och trodde först att jag höll på att bli sjuk. Men inser ganska snart att jag nog fortfarande är lite svag från lördag kvällens/nattens vindrickande. Nej jag är verkligen inte 20 längre.  Det var bara att kliva upp och fräscha till sig så gott det nu gick och försöka gömma skavankerna under några lager smink och pallra sig i väg till jobbet.

Det har varit party hela helgen lång och jag känner mig ganska matt och svag nu när det blivit söndag. Men kul har jag haft.

I fredags så var jag och Nicke i väg på julbord och hade förväntat oss en kväll på tu man and i romantikens tecken. Det blev inte riktigt som vi hade tänkt från början utan party med dans natten lång. Julbordet på Scandic Star var inte av den romantsika varianten utan det var långbord med underhållning som involverade publiken. Maten var god och av klassiskt slag. Inget som stack ut eller imponerade direkt, men inte heller mycket att klaga på. Och sen drog discot i gång och vi hanmande tillslut på dansgolvet och blev kvar där tills musiken tystnade.
Så om jacuzzin fungerade eller ej får vi aldrig veta för något bad med bubbel och prainer han vi aldrig med.

Maarit fyllde år i fredags och ett STOOOORT GRATTIS till henne. Och med anledning av att hon nu blivit ännu ett år äldre så ställde hon till med fest igår. Tanken var att vi skulle åka dit tidigt hela familjen och sen åka hem tidigt allihopa. Men riktigt så blev det inte! Nicke och barnen åkte hem tidigt och jag blev kvar hos Maarit med ett glas vin i min hand. Klockan blev väldigt mycket innan glaset var helt tömt och jag kom i säng. Så idag mår jag verkligen som jag förtjänar. Men har haft en fantastisk service här hemma och blivit ompysslad av min älskade make hela dagen. Och nu är han nere och handlar lite bakis mat till sin fru. En stor flottig pizza är vad jag behöver nu.

Det är svårt för min lilla tös att hålla sig vaken så att hon hinner se julkalendern. Så fort vi ätit middag så kroknar hon. Idag tänkte jag att om jag drar ut på tiden och serverar middagen lite senasre så kanske det fungerar. Men nej! Hon han inte mer än tugga ut maten innan ögonen föll i hop så 10 minuter inan det börjar så sover hon som en stock. Men Emil, jag och Nicke är laddade för kvällens avsnitt. Hur ska det gå?

Idag var det dags att öppna första luckan i adventskalendern, och det tyckte barnen var mycket spännande. De har aldrig fått kalendrar tidigare för jag har tyckt att det varit ganska onödigt. Men när man hittar en lego kalender och en My little ponny kalender så var det svårt att motstå. Så morgonen blev ganska utdragen för det skulle lekas med nya legogubben och nya rosa ponnyn som gömde sig bakom lucka 1. Så ganska snabbt bestämde vi att morgondagens lucka öppnar vi när vi kommer hem från förskolan. Vi har inte direkt utrymme för utsvävningar på mogonen hos oss. Jag vill verkligen inte behöva gå upp tidigare än 5.30!

Och i kväll är det dags att bänka sig i soffan 18.45 för att se julkalendern på tv. Emil hojtade glatt och frågade om det blir Skägget i brevlådan. Och jag fick försöka förklara för honom detta med julkalendern, att det är en ny varje år att i år är det Super Söta Silver Sara och Stål Henrik. Och Emill talar om för mig att DOM har han ju sett på tv förut, och jag inser att jag målat in mig i ett hörn. Ja ja den stora utmaningen är ju att försöka hålla barnen vakna så länge som till 18.45!