Kermit100

Igår var Nicke iväg till Ödeshög med jobbet och spela golf. Ja det är ganska synd om honom som måste spela golf på arbetstid. Men det var inte det jag skulle skriva om.........När han far iväg sådär så kommer han inte hem förrän efter att barnen, och ofta även jag, har somnat. Och när jag står där ensam med våra barn från tidig morgon till sena kvällen så kan jag inte låta bli att tänka på hur ensamstående överlever. Jag har i alla fall jämt skägg med att få ihop det när jag är själv, och då är jag ju bara det ibland. Ensamstående är det jämt......när hinner dom städa, när hinner dom med det där lilla extra tillsammans med sina barn, när hinner dom träna/motionera och framför allt får de någon egentid överhuvud taget?
Jag kan inte låtabli att tycka lite synd om alla ensamma föräldrar som sliter sitt hår för att få vardagen att gå ihop. Jag är väldigt glad och tacksam över att ha Nicke, trotts att han spelar golf =)

Fast kvällen igår gick väldigt smärtfritt, barnen somna som de skulle och jag la mig i soffan och läste en bok, Fattiga som de voro av Birger Ekerlid. En mycket bra och läsvärd bok om Stor-Nila och Lill- Docka som långt tillbaka i tiden är släktingar till Nicke. Stor-Nila sägs vara den sista nåjden och Lill-Docka var hans fru och de levde under mitten av 1800 talet. Mycket fängslande och tragisk läsning, rekommenderas verkligen.
När boken var slut så somnade jag helt enkelt i soffan, själv så tyckte jag ju att jag bara blundade en liten stund....men klockan visade på något heeeelt annat. Han inte mer är lägga mig i sängen och somna om så kom Nicke hem och jag vaknade till igen, somna om och då ville Gry komma över.....ja sen fick jag sova resten av natten ostört tills det var morgon och dags att kliva upp.

Vaknade med huvudvärk, hatar sånna mornar. Men det gick över efter en dusch och massor av kaffe.