Kermit100

Ja nu har nog helvetet frusit till is, för idag har jag faktiskt bakat pepperkakor tilsammans med mina barn...Nästan heeeelt frivilligt. Ja självklart hade jag ju från början ingen som hellst tanke på att göra något sånt, tyckte att det var ju alldeles strålande att Emil skulle få baka allt sånt på dagis, för nu skulle ju jag slippa....Trodde jag!

Redan igår när jag hämtade Emil så pratade de om att de skulle bakas pepparkakor idag på dagis. Så Emil hade bråttom dit minsann idag, han ville t.o.m åka på brädan dit så vi kom fram fort. Ja då kan man ju förstå att han var lite sugen på att baka. Hur det än var så när vi kom dit så betättade ju jag att Emil minasann skyndat och inte kunnat komma fram fort nog för han var baksugen, och själv så sprang han in med kläder och allt på och skulle titta på degen. Så det framkomm ganska tydligt om vad han faktiskt ville göra, när jag frågade (mest för sakens skull) om han skulle vara ute eller inne, så blir jag förståss lite förvånad över att de svarar att han ska vara ute. Emil blir förståss lite trumpen och sätter sig med armarna i kors och ser sur ut, och jag tror då att han ska ut först och om en stund ska han komma in och baka. För självklart så bakas det ju i mindre grupper, och personalen säget t.o.m till mig att han ska in och baka när han varit ute ett tag.

Ja jag och Gry vinkar i alla fall hejdå till en glad och nöjd kille och så går vi ner till öppnis. Och efter att vi käkat lunch så går vi hem så Gry får sova hemma, för regnet bjöd inte direkt in till någon promenad idag.
När vi kommer till dagis för att hämta Emil så berättar personalen att han varit så väldigt olik sig arg och ilsken och vägrat att äta mat och allmänt bara på tvären, men nu när han sovit var det lite bättre. Och när jag frågade Emil hur det var så snörpte han bara på munnen åt mig och la armarna i kors. Och när jag frågade om han bakat några pepperkakor så bet han ihop och tittade ner i golvet och skakade på huvudet. Jag tittade då lite frågande på personalen och de sa att nä inte hade Emil bakat något, han hade varit ute hela förmiddagen.............Jaha och så undrar de varför han var arg och sur då, han som längtat eftyer att få baka pepparkakor sedan igår. Och då sa de glatt att i morgon ska han ju få baka!!!!!!! Öhhhh koll på läget? Nä.....Emil har sedan ett år tillbaka varit ledig varje torsdag och fredag då han bara går 15 timmar i veckan och kommer så även att vara det denna vecka. Och när jag tala om att han faktiskt inte är där så blev de lite skamsna och insåg sitt misstag och bad om ursäkt och lovade att spara lite deg till måndag. Ja jag bråkade inte något mer om det utan insåg att det var som det var och att det fanns bara en endaste sak att göra. Så efter att vi varit på biblioteket, som var våran planerade eftermiddags aktivitet, gick vi och köpte oss en pepparkaksdeg och väl hemma så letade jag fram kavlar (jo jag har faktiskt fler) och pepparkaks formar( ja det har jag också, massvis). Och sen blev det baka av, och döm av min förvåning hur kul vi hade. Ja Gry åt mest bara deg, men hon höll i alla fall en kavel i handen och mitt tålamod räckte till att göra i alla fall en pepparkaka med henne. Eller snarare så hann jag bara göra en pepparkaka framför henne som hon inte åt upp eller snorade ner.
Men Emil däremot bakade på som aldrig förr, det han behövde hjälp med var att kavla ut degen. Sen stansade han ut kakorna själv och plockade bort "kleter" som han kallade det i mellan innan han försiktigt pillrade loss kakan så jag kunde lägga den på plåten. Så nu kar jag en hel burk med hemma gjorda, jätte smarriga pepparkakor i alla former. Fast den burken lär nog vara tom ganska så snart, kanske att det finns någon kvar till helgens alla kalas men det kan jag faktiskt inte lova.