Kermit100

Ja se där nu börjar det arta sig. För första gången på snart 4 år har jag varit ute och joggat....ja ni läste rätt, gräddbullen har varit ute och sprungit och benen de for som trummpinnar på mig. Blev förvånad över att jag har så pass bra flås, men inte lika överraskad över att mina skinkor dallrade så att det nästan gjorde ont!!!!!!! Fladder fladder fladder känndes det som, och det kan jag tala om att det om något drev på mig ännu hårdare. När jag började bli lite trött och svettig och nära att stanna upp så tänkte jag tillbaka på hur det var att föda barn....bra mycket jobbigare och svettigare och inte gav jag upp då och saktade ner då inte, nä så det var bara att öka takten lite till. Orkade jag föda barn så ska jag väll orka jogga lite. Efter en stund så kom den välbekanta lite sadistiskt sköna kännslan av svidande muskler som jobbar hårt, och det drev på mig ännu lite till, och sen avslutade jag med en spurt i uppförsbacke och promenerade sedan raskt tills flåset lagt sig. Åhhh vad det var härligt!
Och äntligen efter allt barna födande så börjar jag känna igen min kropp, ja kanske inte till utseendet, men hungern i den att få röra sig och jobba hårt.