Kermit100

Idag klev jag åter igen upp mitt i natten (kändes det som) och smög iväg till jobbet.
Men i natt så har jag i alla fall sovit såååå gott. Somnade så sött med ett leende på läpparna igår kväll när Nicke stoppade om mig, och jag vaknade faktiskt före(!) klockan ringde 05,30.

Det var ett något behagligare tempo på jobbet idag, fullt upp visserligen. Men inte lika rörigt som igår.
Och det finns vissa saker med mitt jobb som jag inte tycker är jätte kul. Som att suga rent mun och övre luftvägar från segt slem, och att sen behöva tömma och göra rent sugflaskan....nä det är såååå jävla äckligt och jag kommer aldrig att vänja mig vid det. Mycket kan jag stå ut med men där går gränsen, och jag vill bara kräkas, det har varit bra nära många gånger.
Och en gång när jag var ny på ortopeden höll jag på att svimma. Vi fick in en kvinna som av misstag råkat injecera sig själv med amoniak (ja fråga inte ens varför....) i knäleden. Givetvis så dör endel av vävnaden och det måste rensas upp kirurgiskt. Och dagen efter är det jag som ska lägga om det här såret upp pe på avdelningen, och jag är helt oförberedd på vad jag ska få se. Jag lyfter av förbandet oich möts av ett stort hål, och i detta gigantiska hål så ser jag muskler, senor och leder som rör på sig när hon flyttar sin fot. Ja de dansade runt där inne precis som om inget hänt som om knäleden var som den skulle, och jag bara kännde hur jag blev kallsvettig och började se konstiga prickar....Insåg tack och lov vad som höll på att ske och fann mig fort och gick ut ur rummet och satte mig på närmast stol med huvudet mellan knäna. Gissa om mina kollegor höll på att garva läppen av sig? Till mitt försvar kan jag säga att jag var ung...endast 19 år.
Ja efter det så fick jag i alla fall en helt annan uppfattning om knäts anatomi.
Och hela människans anatomi landa på en helt annan nivå när jag jobbade på operation, där fick man ju vara med om så sjuka saker att det var inte klokt. Som den gången jag står och klipper upp och nålar fast ca 1 m tjocktarm på en korkskiva för att den ska skickas till patologen för analys. Och alla kroppsdelar man varit med och amputerat, känns ganska makabert att stå och hålla i en arm som någon annan sågar av........

När jag kom hem från jobbet så blev mina barn jätte glada, tror att de hade saknat mig.
Och eftersom jag gick så tidigt i morse så blev det just inget farsdag firande då. Så Nicke gick lydigt och la sig i sängen så att vi fick komma med lite paket till honom. Emil lämnade stolt över två par kalsonger med glitter detaljer på, och dom ser jag fram emot att se på när vi är på Sandhamn.

Och nu är jag så trött så trött efter denna helg och det känns inte kul att det är måndag i morgon. Nä det blev inte mycket vila denna helg. Men det kommer det att vara värt när pengarna rullar in...........