Kermit100

Trotts att det är måndag så har det varit en kanon dag!!!!! Märkligt!
Allting var frid och fröjd och mest mys och pys här på morgonen.
Vi vaknade strax före klockan ringde och gick upp och käkade frukost.
Det var inget tjafs eller skrik och panik, utan alla åt det de skulle och vi var glada och nöjda. Tvättning och påklädning gick lika galant och vi kom iväg nästan i tid.
Och Emil skuttade iväg glatt till dagis och var på strålande humör.
Ja man undrar ju vad som är haken när allt går så smärtfritt en måndag morgon.....jo innom kort skulle jag bli varse om det.......

Jag och Gry går ner till öppnis, och där är allt frid och fröjd så länge Gry är där i ensamt majestät. Men allt eftersom det droppar in andra barn så dalar hennes humör och hon blir argare, surare och grinigare......Och hon visar temperament i allt och till alla. Sångstunden är vi inte ens med på utan jag passar på att ge henne lunch medan de andra sjunger. Med mat i magen så är allt frid och fröjd igen....i två minuter....Ger upp efter ett tag och klär på henne och stuvar ner henne i vagnen, och innan vi ens hunnit in i hissen så har flickan somnat...stackarn hon var ju jätte trött och inte alls sugen på att vara social och trevlig!
Ja hon sov länge och väl och sov fortfarande när vi hämtade Emil.

Emil hade precis vaknat när jag kom för att hämta honom, men när han väl piggnat till så kom han i kläderna och vi kunde gå. När jag sa att han skulle säga hejdå till alla sina kompisar vänder kan sig om och vinkar glatt och ropar:
-Hejdå alla balla polare!
Jag höll på att skratta ihjäl mig.

Emil visste att Maarit skulle komma och hälsa på så han vägrade att gå hem, han ville hellst sitta på busshållplatsen och vänta på henne. Ja man får väl vara glad över att det inte var kl 18 hon skulle komma.
Lyckades övertala honom att vi kunde ju gå ner till affären och handla lite grönsaker och något mellis och äta medan vi väntade.

När vi går där mot affären och Emil vill stanna till och kika in på alla häftiga leksaker som de har i skyltfönstret på tobaks affären, då är det en liten vidrig hundjävel som försöker ge sig på Emil och skäller, morrar, visar tänderna och biter i luften efter honom. Emil blir ju givetvis livrädd och alldeles paralyserad av skräck. Först trodde jag att Emil gått fram och försökt klappa hunden och blir ju själv jätte rädd och tror att hunden bitit honom, men en kvinna som såg allt som hände kom fram och sa att Emil inte gjort någonting. Och efter en stund när jag tröstat Emil så säger han själv att han bara skulle titta på leksakerna och att man inte får klappa hundar man inte känner.
Och kärringen som har hunden har inte ens vett att dra till sig hunden utan låter den ilskna byrackarn gå fritt i sin långa löplina. Och inte en tillstymmelse till ursäkt utan hon står bara där som ett fån och ser dum ut. Jävla kärring som inte har pli på sin jycke, hade den satt tänderna i Emil så hade jag inte tvekat en sekund att stampa ihjäl terriern OCH kärringen.

Ja vi kom i alla fall till affären och handlade grönsaker och mellis som vi satte oss på busshållplatsen och åt medan vi väntade på Maarit.
Och när Maarit klev av bussen så fanns det ingen hejd på glädjen hos båda barnen. Och eftersom det började regna så gick vi hem och lekte. Och vi fick alla lite pressenter som hon köpt med sig från hennes resa till Budapest.
Maarit stannade på middag och fick fyllda lövbiffar och klyftpotatis, jo det slank ju ner utan att bråka. Och när barnen skulle gå och sova så åkte hon hem, och själv somnade jag en stund när jag nattade mina trollungar.