Svårt att ta ett nederlag......

Ja barnmorskan försökte att förbereda mig på det här......Och jag trodde att jag skulle kunna ta det bra.....
Det är ju tisdag idag och då ska man väga sig, och eftersom jag har ätit precis som jag ska, förutom i lördags då vi hade palt gäster. Så var jag självklart inställd på att vågen skulle landa på minus. Men det gör den inte, den stannar på +0.4 och jag känner att jag verkligen inte gjort mig förtjänt av det.
Och man kan ju tycka att då är det bara att bita ihop och jobba vidare och ta nya tag och återkomma nästa vecka med bättre resultat, ja så borde det vara.....Men NEEEEJ inte när det gäller Nina, för hon reagerar inte alltid så himla rationellt.
Jag går raka spåret till McDonalds, käkar en Big Mac & co. Sen går jag direkt till tobaksaffären och köper mig en 150 g choklad kaka som jag åtminstånde äter upp medans jag promenerar. Och väl hemma så river jag ner lite ost i maten också....ja för har jag ändå gått upp i vikt så....eller....
Och vad jag inte tänker på är ju att det är hormonerna, och att det är övergående....Nina 4 år, känner ni henne????
Var på jätte dåligt humör när Nicke kom hem, barnen var stökiga och jag hade ångest över allt jag ätit. Nicke lirkar lite och stryker medhårs, och tillslut berättar jag om min dag och allt jag stoppat i mig. Och medans jag berättar hör jag ju hur puckad jag är och börjar givetvis att skratta åt min dumhet och blir genast på bättre humör. Ja jag är ett pucko men det är i alla fall ganska kul att vara det....och gott!

Så ikväll blir det en kvällspromenad med stavarna för att gottgöra lite kalori intag......

Kommentarer
Postat av: Storasyster

Du kastar inte träskor i alla fall, som Nina 4 år gjorde! Det är ju alltid ett framsteg...

2007-10-17 @ 13:13:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0