Kermit100

Som jag skrivit tidigare så blev ju Maarit utskriven i fredags. Och i stället för att åka hem till sig och vara alldeles ensam och ha ont och vara emlig efter operationen så åkte hon i stället hem till en storasyster för att bli ompysslad.
Och mina barn håller redan på att längta ihjäl sig efter henne, så vi bestämde oss för att åka ut till Morgongåva och hälsa på henne idag.

Fast först hade vi lite annat att fixa här hemma innan vi kunde komma iväg. Så Emil fick ringa och berätta om våran plan och så här utförligt förklarade han den:
-Först ska vi till stora mat affären och sen ska vi hem och äta, så det dröjer länge innan vi åker, men sen kommer vi.
Och jag måste säga att hon så riktigt pigg och fräsch ut, och Emil och Gry tittade med stora ögon när hon visade alla sina 7 plåster på magen och så fick det se när hon bytte ett av dom. Och Emil tyckte att det var lite skojigt att doktorn sytt i hop såren med blå tråd. Men sen så strök han Maarit över magen och sa:
-Men magen har inte försvunnit!!!!!!!
Nä det är ju inte lätt för en treåring att förstå att det kommer att ta lite tid innan den är borta, men så mycket har han förstått i alla fall att den kommer att försvinna. Och Maarits prognos för vikten är nu att hon kommer att gå ner ca 40 kg på ett år, det är fan inte kattskit det!

Emil hade faktiskt letat fram de största Nalle Puh plåster han hade för att ge dom till Maarit, men tyvärr så glömde vi dom hemma, så hon får klara sig så gott det nu går med landstingets mepore.
När vi skulle åka hem blev Emil inte alls glad, han tyckte att vi gott kunde stanna. Och han skulle ju till Anders som var i ladugården och kolla in korna och det ena med det andra. Så vi lovade att nästa gång vi åker dit så ska vi stanna längre och sova över och med det löftet blev han nog ganska nöjd, och Maarit var nog ganska så trött när vi åkte hem.
Och för varje dag som går nu så kommer Maarit att ha mindre ont och må allt bättre, och jag är så stolt över henne.