Kermit100

Emil är visst ingen småunge som passar på småbarnsavdelning på dagis längre, nä han är en stor kille nu och ska få byta avdelning till "stor kille avdelning" som han kallar det själv.
Det var det första han berättade för mig när han vaknade idag. Det är stort och han tycker att det ska bli så spännande. Tänk att få vara med de stora barnen och få leka på stora gården varje dag, ja det känns skönt att han ser fram mot det.
Som mamma måstre jag ju medge att det ger mig blandade kännslor. Förändringar är ju alltid lite jobbigt och man vet ju vad man har nu och det trivs vi ju så himla bra med. Frågorna och funderingarna är många. Blir han minst nu? Kommer han orka med deras tempo? Blir det något sovande på dagen nu? Kommer han trivas lika bra? Kommer vi att trivas lika bra med personal och så? Kommer de andra föräldrarna att vara lika bra? osv osv. Men mest så känns det ju bara bra, för jag är helt övertygad om att förskolan vet vad de gör, och att de vet när han är mogen att flytta. Och sen så tror jag att det är bra att sära på han och Gry, för de är inte bara snälla mot varandra hela dagarna. Häromdagen så hade han drämt till henne med en piasavakvast i huvudet berättade dom när jag kom och hämta.
Men jag tror inte han har förstått vidden av att flytta, att kompisarna inte ska flytta med. Men de får komma och hälsa på honom på stora gården tills det är dags för dem att flytta ner.
Ja det ska bli spännande för honom och det kanske bara är bra om han inte sover så mycket på dagen, kanske att han börjar sova liiite längre på morgonen då.