Kermit100

Det värsta med att jobba är att man missar massor av stora händelser med sina barn.
Idag har det visat sig att Emil är en naturbegåvning på att åka skidor, och jag fick inte vara med och dela denna stora stund med min son, nä för jag for ju till jobbet 06.10 i morse.

Ja snö har det ju kommit under gårdagen och Nicke och barnen var ute redan vid 9-tiden i morse, med pulkorna i högsta hugg så mötte de Lingemarks i pulkabacken. Och Emil fick pröva Elliots skidor och han hade visst bara susat iväg som om han aldrig gjort något annat. Och det känns så jätte trist att jag faktiskt inte fick vara med och se detta, och kameran är ju paj så inte ens ett foto har jag och titta på när MIN son åker skidor för första gången *gråter krokodil tårar*

I pulkan är han visst inte lika tuff, där är det Gry som drottning över rejset, medan Emil järna tar bebispulkan som inte går så fort. Nä han säger själv att han tycker att det är läskigt när det går fort. Och det kanske han kan tacka sin pappa för att han tycker, som rejsade järnet med honom förra vintern och tog med honom högst upp i backen..... Ja man vet ju inte om det beror på det förståss, kanske att han skulle vara rädd ändå.

Ja jag har överlevt min första helg på jobbet och kan konstatera att man blir trött av att jobba. Men jag måste erkänna att det faktiskt har varit roligare än jag väntat. Och det allra roligaste är att alla kollegor blir så otroligt glada att jag är tillbaka, att de faktiskt minns mig och har saknat mig.