Frågar man inte.......
....så får man inget veta!
Apropå mitt tidigare inlägg 'skrik och panik' så stod jag halvt förtvivlad på dagis härom morgonen och frågade dagis kollegorna som har någotsånär jämngammla barn med mig hur det låter hemma hos dom från klockan middag till klockan natti natti. De log överseende (jag hade väl panik i blicken antar jag) och talade om att det lät precis likadant hemma hos dom. PUH tänkte jag, åter igen så ÄR jag inte ensam, mina barn är inget annat än helt normala. En annan mamma klappade mig på axeln och talade om att det går faktiskt över, att hennes son varit precis likadan och nu när han är 4 år så börjar det att lugna ner sig. Ja det är ju skönt att veta att det blir bättre och lugnare framöver.
Och Emil har det jobbigt just nu, han är så trottsig och ska bara göra tvärt emot vad vi säger. Och får han inte som han vill så blir han raaaasande. Och det är så svårt att hantera det tycker jag, hur gör man????? Åh en sån stark vilja han har och han kan verkligen spela ut hela registret, och i nästa sekund är han såååå gosig och mysig och vill sitta i knät och läsa bok och pussas. Ja jag försöker att tänka att det är jobbigast för han själv. Och ständigt har jag kloka barnpsykologen Malin Alvéns kloka ord i bakhuvudet: Både du och barnet VILL ha dessa konflikter, ni vet bara inte om det än. Men när stormen är över har ni båda vuxit. Ja hon är en mycket klok kvinna och jag skulle vilja ha henne boendes här hemma hos mig så hon kunde tala om hur man gör och inte gör.
Ja och i övrigt så hade mina barn skött sig på dagis hela dagen. Men som det första de sa när jag kom var: Nina du har busiga barn! Hmmm tänk det har jag aldrig märkt..... Ja de hade fått gå ut tidigare än de brukar för Emil och Gry var i sitt esse och så uppvarvade efter frukost och drog med sig alla andra barnen. Så det var bara att klä på dom och låta dom springa av sig ute. Och de har så roligt att det inte är klokt.
Och idag fick jag med dom hem nästan utan protester också...ja jag mutade ju förståss med att vi skulle till biblioteket. Med en hel hög med nya böcker så fick ju jag laga middag i lugn och ro, kyckling wok med fullkorns couscous.
Nicke jobbade över och kom hem lagom så att han i alla fall fick säga godnatt till en mycket trött flicka. Emil var vaken ända tills bolibompa tog slut, sen gick även han och borstade tänderna utan några större protester och följde med pappa snällt i säng där de läste en barn-fakta bok om myror och myrstackar.
Apropå mitt tidigare inlägg 'skrik och panik' så stod jag halvt förtvivlad på dagis härom morgonen och frågade dagis kollegorna som har någotsånär jämngammla barn med mig hur det låter hemma hos dom från klockan middag till klockan natti natti. De log överseende (jag hade väl panik i blicken antar jag) och talade om att det lät precis likadant hemma hos dom. PUH tänkte jag, åter igen så ÄR jag inte ensam, mina barn är inget annat än helt normala. En annan mamma klappade mig på axeln och talade om att det går faktiskt över, att hennes son varit precis likadan och nu när han är 4 år så börjar det att lugna ner sig. Ja det är ju skönt att veta att det blir bättre och lugnare framöver.
Och Emil har det jobbigt just nu, han är så trottsig och ska bara göra tvärt emot vad vi säger. Och får han inte som han vill så blir han raaaasande. Och det är så svårt att hantera det tycker jag, hur gör man????? Åh en sån stark vilja han har och han kan verkligen spela ut hela registret, och i nästa sekund är han såååå gosig och mysig och vill sitta i knät och läsa bok och pussas. Ja jag försöker att tänka att det är jobbigast för han själv. Och ständigt har jag kloka barnpsykologen Malin Alvéns kloka ord i bakhuvudet: Både du och barnet VILL ha dessa konflikter, ni vet bara inte om det än. Men när stormen är över har ni båda vuxit. Ja hon är en mycket klok kvinna och jag skulle vilja ha henne boendes här hemma hos mig så hon kunde tala om hur man gör och inte gör.
Ja och i övrigt så hade mina barn skött sig på dagis hela dagen. Men som det första de sa när jag kom var: Nina du har busiga barn! Hmmm tänk det har jag aldrig märkt..... Ja de hade fått gå ut tidigare än de brukar för Emil och Gry var i sitt esse och så uppvarvade efter frukost och drog med sig alla andra barnen. Så det var bara att klä på dom och låta dom springa av sig ute. Och de har så roligt att det inte är klokt.
Och idag fick jag med dom hem nästan utan protester också...ja jag mutade ju förståss med att vi skulle till biblioteket. Med en hel hög med nya böcker så fick ju jag laga middag i lugn och ro, kyckling wok med fullkorns couscous.
Nicke jobbade över och kom hem lagom så att han i alla fall fick säga godnatt till en mycket trött flicka. Emil var vaken ända tills bolibompa tog slut, sen gick även han och borstade tänderna utan några större protester och följde med pappa snällt i säng där de läste en barn-fakta bok om myror och myrstackar.
Kommentarer
Trackback
