Kermit100

I morse så fick vi äntligen lite efterlängtad sovmorgon. Ja man ska ju inte gå omkring och påstå att man sov, men både jag och Nicke fick ligga kvar i sängen (om än i olika sängar) till kl 8. Emil gjorde vad han kunde för att få liv i familjen kl 6 redan, men Nicke tog han under armen och bar tillbaka honom till hans säng och sa att det var mitt i natten. Och inte förrän kl 8 kom han in till mig och Gry och sa att nu ÄR det faktiskt morgon och Gry hade just börjat skruva lite på sig och tyckte hon med att det var dags att kliva upp, och ja det var det väl.

Och en klarblå himmel med en stor gul sol mötte oss när vi väl såg dagsljuset, typiskt just en dag när man inte hinner gå ut. Ja hade vi varit det minsta lilla organiserade och planerat och strukturerat lite för dagen så hade vi ju kunnat tillbringa förmiddagen ute i solen, men nu är vi inte den organiserade sorten. För på eftermiddagen kl 13.30 skulle vi på dop och ingen hade någonsom hellst aaaaaning om vad för kläder som skulle på och oooom de ens var rena......SUCK vad jag blir trött på mig själv, tänk att det alltid kommer som en fullständig överraskning då man ska göra något som ändå varit planerat och inbokat länge. Jaja man jobbar väl bäst under stress, eller nåt!

Förmidagen roade jag mig med att försöka hitta några kläder att ha på mig och då jag inte har något enormt utbud i garderoben längre så var det ganska fort gjort. Och tänk att det är så mycket roligare nu än vad det var för ett år sedan att hitta något att ha på sig. Och sen gör det ju sitt till att utbudet är som det är, ju mindre att välja på desto lättare att välja. Vilket får mig att tänka på den perioden i mitt liv då jag var bostadslös och bodde i kappsäck. Då hade man ju verkligen inte så jätte fett utbud av kläder, för allt jag hade var jag ju tvungen att kunna bära med mig. Och sen när jag väl fick ett eget tak över huvudet efter 3 månader utan så hade jag bara EN (!) liten garderob där alla mina kläder skulle få plats. Så man hade det allra viktigaste och såg till att det man hade gick att kombinera i oändlighet, och tänk, det fanns just inget i klädväg jag saknade. Man är inte rik av att äga mycket utan fattig av det man saknar. Och jag vet faktiskt inte om jag tackat Katja och Jenny nog mycket för det stöd de gav mig under den tuffa, men ganska spännande tid då jag inte hade något hem, för till dom var jag alltid välkommen om jag behövde en sovplats. Puss på er tjejer ni är guld värda, alla borde ha vänne som er.

Men nu tror jag minsann att jag tappade tråden lite, åter till januari 2008 då jag har ett hem med alla tillbehör.

Vi hittade alla kläder tillslut, mina ögon blev målade och håret på både mig och Nicke blev fluffat och sist men inte minst vi kom iväg i tid, om än det blev bra stressigt på slutet. Gry sov en stund liggandes i sin vagn i hallen medan vi andra sprang omkring som yra höns men Emil ville inte sova idag heller, jaja tänkte vi det får bära eller brista. Haha man borde smyga upp en kamera här hemma så man fick se hur vi beter oss då vi är stressade och har bråttom iväg!

Det var ett fint dop och Emil höll låda i kyrkan och sjöng med allt vad han kunde då vi sjöng blinka lilla stjärna, och dop barnet skötte sig exemplariskt. Sedan var det dopkaffe med smörgåstårta och varmkorv till barnen och efter det så serverades det smarrig blå prinsesstårta. Barnen hade så roligt med varandra vilket ledde till att vi vuxna fick lite tid att prata med varandra, men andra ord en otroligt trevlig eftermiddag.
Och med oss hem hade vi två trötta barn, men trotts det så somnade de inte förrän vid 20.00, lite förvånad är ju jag över det då Emil inte sov något alls under hela dagen. Han börjar bli en stor kille.