Gry och grabbarna
I morse när vi vaknade så möttes vi inte av en klarblå himmel utan en himmel med ganska många moln, för att inte säga en helmulen himmel. Och vi som skulle till Rösjön!!!! Ja nu är vi ju inte dom som är rädda för lite moln och vi skulle ju inte gå förrän efter lunch så det var ju inget att hettsa upp sig för.
För att försdriva förmiddagen så tog vi oss en promenad till affären. Och bara för att det är mulet så trodde jag av någon märklig anledning att det inte skulle vara varmt. Vad fel jag hade! Munkjackorna åkte av ganska fort där ute.
Och efter att vi ätit lunch så packade vi alltså ihop oss och gick iväg för att möta Lenita och hennes grabbar och Jessica och hennes grabbar. Ja det blev verkligen Gry och grabbarna idag.
De stora barnen var så duktiga och gick hela den långa vägen till sjön trotts att det var tiden på dagen som de var som tröttast. Ja vissa små pauser på div brädor och vagnar blev det, men så gott som hela vägen gick det. Och väl framme vid sjön så verkade inte badbyxorna komma på fort nog. Och dagen till ära hade jag köpt en hel säck full av strand-sand leksaker. och det grävdes och grejjades för fullt. Och jag känner att jag är väldigt tacksam över att solen inte gassade på oss, för då hade i alla fall jag smällt av och friterats där på strandkanten.
När barnen var sådär lagom kalla lockade vi upp dom ur vattnet med löften om fika, och vips så satt de där på filtarna som små ljus. Och det var mackaor, jordgubbar, melon och bullar högt och lågt och vi mammor fick i oss lite kaffe.
Jag hade med mig lite bröd som barnen fick ta och gå lite åt sidan för att mata fåglarna med, och de hade så kul. Ända tills det kom en surtant och talade om på ett riktigt grinigt sätt att det var äckligt med fåglar att kunde vi sluta mata dom. Jaha så var det slut på det roliga och inte var det lätt att förklara för barnen varför de inte fick fortsärra med något som var så kul.
Visst jag hade förstått om stranden var fullproppad och de stod mitt i och matade, men nu var stranden så gott som tom och de stod och matade vid sidan om där inte en människa satt. Och när man efter en stund ser henne sopa på en and med en filt så den flyger all världens väg så kunde man inte tycka annat än synd om hennes barn.
Klockan tickade på och det var dags att börja packa ihop och börja promenaden hem. Emil var så trött att han stundvis stod och sov på brädan och en gång knäade han och höll på att trilla av, och efter det höll han sig vaken.
Både jag och Emil behövde en kisspaus och Lenitas toalett var den som var närmast så vi följde med upp dit en stund innan vi gick hem och lagade mat. Och eftersom Nicke har en golf kväll så hade vi inte bråttom hem.
Väl hemma så var jag sugen på blodpudding och tänkte att det går ju fort och är enkelt att göra, sagt och gjort. Jag och Emil steker upp lite blodpudding och baccon och Gry och jag tuggar i oss med frisk aprit. Emil tar en bit och tuggar fundersamt och säger sen:
-Nä mamma det här smakade faktiskt inte så gott kan jag säga.
Men han åt dessto mera baccon.
Och nu när barnen sover sött i sina sängar och Nicke just kommit innanför dörren så återstår det bara att städa lite, för i morgon kommer det folk och tittar på våran lägenhet.
För att försdriva förmiddagen så tog vi oss en promenad till affären. Och bara för att det är mulet så trodde jag av någon märklig anledning att det inte skulle vara varmt. Vad fel jag hade! Munkjackorna åkte av ganska fort där ute.
Och efter att vi ätit lunch så packade vi alltså ihop oss och gick iväg för att möta Lenita och hennes grabbar och Jessica och hennes grabbar. Ja det blev verkligen Gry och grabbarna idag.
De stora barnen var så duktiga och gick hela den långa vägen till sjön trotts att det var tiden på dagen som de var som tröttast. Ja vissa små pauser på div brädor och vagnar blev det, men så gott som hela vägen gick det. Och väl framme vid sjön så verkade inte badbyxorna komma på fort nog. Och dagen till ära hade jag köpt en hel säck full av strand-sand leksaker. och det grävdes och grejjades för fullt. Och jag känner att jag är väldigt tacksam över att solen inte gassade på oss, för då hade i alla fall jag smällt av och friterats där på strandkanten.
När barnen var sådär lagom kalla lockade vi upp dom ur vattnet med löften om fika, och vips så satt de där på filtarna som små ljus. Och det var mackaor, jordgubbar, melon och bullar högt och lågt och vi mammor fick i oss lite kaffe.
Jag hade med mig lite bröd som barnen fick ta och gå lite åt sidan för att mata fåglarna med, och de hade så kul. Ända tills det kom en surtant och talade om på ett riktigt grinigt sätt att det var äckligt med fåglar att kunde vi sluta mata dom. Jaha så var det slut på det roliga och inte var det lätt att förklara för barnen varför de inte fick fortsärra med något som var så kul.
Visst jag hade förstått om stranden var fullproppad och de stod mitt i och matade, men nu var stranden så gott som tom och de stod och matade vid sidan om där inte en människa satt. Och när man efter en stund ser henne sopa på en and med en filt så den flyger all världens väg så kunde man inte tycka annat än synd om hennes barn.
Klockan tickade på och det var dags att börja packa ihop och börja promenaden hem. Emil var så trött att han stundvis stod och sov på brädan och en gång knäade han och höll på att trilla av, och efter det höll han sig vaken.
Både jag och Emil behövde en kisspaus och Lenitas toalett var den som var närmast så vi följde med upp dit en stund innan vi gick hem och lagade mat. Och eftersom Nicke har en golf kväll så hade vi inte bråttom hem.
Väl hemma så var jag sugen på blodpudding och tänkte att det går ju fort och är enkelt att göra, sagt och gjort. Jag och Emil steker upp lite blodpudding och baccon och Gry och jag tuggar i oss med frisk aprit. Emil tar en bit och tuggar fundersamt och säger sen:
-Nä mamma det här smakade faktiskt inte så gott kan jag säga.
Men han åt dessto mera baccon.
Och nu när barnen sover sött i sina sängar och Nicke just kommit innanför dörren så återstår det bara att städa lite, för i morgon kommer det folk och tittar på våran lägenhet.
Kommentarer
Trackback
