Torekällberget
Vaknade vid 05.30 av att det var någon som tassade ute i köket, och när jag kommer upp så hittar jag en olycklig och nerkissad Emil där. En liten olycka hade inträffat och både han och sängen var nerkissad och han var sååå olycklig. Gav honom en stor kram och försäkrade honom att det gör ingenting och så följde han med på toaletten och kissade lite till. Sen hjälpte han mig att ta bort de kissiga sängkläderna och ställa upp bäddmadrassen på högkant så den fick torka och vädras. Snart var även Gry uppe och Emil berättade upphettsat att han kissat i sängen och nu hade vi fixat det och att sängen såg hel tokig ut nu.
Vid 7 var jag så trött att jag jagade upp Nicke ur sängen och sa att jag behövde få lägga mig en stund, somnade som en sten och sov till 8.30. När jag kom upp igen hade barnen och Nicke ätit frukost och det var bara jag kvar. Var trött och ville egentligen inte göra något, men Nicke fick mig att inse att det skulle bli en hemskt tråkig dag om vi bara var hemma så jag gaskade upp mig och ringde Maarit och frågade om hon ville hänga med på en utflykt.
Så fort vi var klara så åkte vi iväg, handlade med oss lunch som vi skulle äta hemma hos Maarit innan vi åkte. Och vi dukade upp ute och slog oss ner och käka, men vi hade sällskap. Inte bara utav en utan flera GETINGAR som var ganska nyfikna på våran mat. Det var ju en sak när det bara var en geting som landade i Maarits mat för att ta sig en smakbit, den var ganska spännande att studera. Men när det kilade iväg och berättade för sina polare att det fanns gott käk där så gav vi upp och gick in och satte oss i stället och slutförde våran lunch.
När vi var klara hoppade vi in i bilen och rejsade iväg till Södertälje och Torekällberget. Vilken härlig dag vi hade, perfekt väder för knalla runt där ca 20 grader och lite mulet.
De jätte stora grisarna var en succe, men när den ena kom närmare och grymtade lite så valde i alla fall Gry att ta ett par steg bakåt och se sådär lite skräckblandat förtjust ut.
De små kaninungarna ville hon förståss ta med hem och tyckte att vi kunde ta med dom allihopa. Ja det är ju förväl att hon inte kan läsa då det var en stor skylt där de stod att kaninungarna var tillsalu. För då slapp jag ju förklara för henne att det inte blir några kaniner p.g.a att hennes mamma inte tycker om dessa små skadedjur för att hon i själva verket är livrädd för dessa små bitande och sprattlande varelser.
Uppe på Lillgården hade nog Emil det som allra roligast. Vi hoppade från höloftet, och var in i lilla ladugården där han mjölkade den lilla träkon och kollade om trähönsen värpt några ägg och så ryktade han den lilla trähästen innan vi gick in i den lilla stugan där han började laga mat åt oss alla. Han tände eld i spisen och bakade muffins och bröd, dukade fram ost och fisk och Gry sprang runt med kaffepannan och serverade kaffe. Då och då sprang Emil i väg med någon liten skål och hämtade mera mjölk, och han hade det så roligt och det var så underbart att sitta brevid och titta på.
När vi började bli fika sugna så gick vi ner till Torekällbergets lilla stad och slank in på första fik vi stötte på. Och där var det uppdukat med hembakt i långa rader och allt såg så jätte gott ut. Ungarna ville ha glass och jag hoppade över allt det hembakta, vilket skulle visa sig va rätt bra gjort. För trotts att det såg så otroligt gott ut så smakade det just ingenting....snopet. Och när vi vandrade vidare i den lilla staden så upptäckte vi att där fanns ett till fik plus ett bageri!!!!!! Ja nästa gång vet vi i alla fall vart vi inte ska fika. Ja synd att klaga föresten, för kaffet var jätte gott och det var ju det enda jag tog!
Vi gick in i handelsboden för att se oss om lite och det skulle visa sig att det var mycket mer än bara en handelsbod. Där innen fanns utställningar av olika slag och för barnen hade de byggt upp en forntidsby att leka i.
Så nu lagade vi mat över den öppna elden och låg och vilade på djurfällar och tog hand om boskapen, och hade det så roligt.
Gick runt och tittade lite på de olika utställnigarna en stund innan barnen började vara allt för trötta och det var dags att tänka på hemfärd.
Maarit följde med hem till oss och åt middag och när barnen somnat så skjutsade Nicke hem henne.
Och i dag har min syster och hennes familj kommit hem från Bulgarien, och de verkar ha haft det fantastiskt bra. Ja välkomna hem igen får man väl säga då.
Vid 7 var jag så trött att jag jagade upp Nicke ur sängen och sa att jag behövde få lägga mig en stund, somnade som en sten och sov till 8.30. När jag kom upp igen hade barnen och Nicke ätit frukost och det var bara jag kvar. Var trött och ville egentligen inte göra något, men Nicke fick mig att inse att det skulle bli en hemskt tråkig dag om vi bara var hemma så jag gaskade upp mig och ringde Maarit och frågade om hon ville hänga med på en utflykt.
Så fort vi var klara så åkte vi iväg, handlade med oss lunch som vi skulle äta hemma hos Maarit innan vi åkte. Och vi dukade upp ute och slog oss ner och käka, men vi hade sällskap. Inte bara utav en utan flera GETINGAR som var ganska nyfikna på våran mat. Det var ju en sak när det bara var en geting som landade i Maarits mat för att ta sig en smakbit, den var ganska spännande att studera. Men när det kilade iväg och berättade för sina polare att det fanns gott käk där så gav vi upp och gick in och satte oss i stället och slutförde våran lunch.
När vi var klara hoppade vi in i bilen och rejsade iväg till Södertälje och Torekällberget. Vilken härlig dag vi hade, perfekt väder för knalla runt där ca 20 grader och lite mulet.
De jätte stora grisarna var en succe, men när den ena kom närmare och grymtade lite så valde i alla fall Gry att ta ett par steg bakåt och se sådär lite skräckblandat förtjust ut.
De små kaninungarna ville hon förståss ta med hem och tyckte att vi kunde ta med dom allihopa. Ja det är ju förväl att hon inte kan läsa då det var en stor skylt där de stod att kaninungarna var tillsalu. För då slapp jag ju förklara för henne att det inte blir några kaniner p.g.a att hennes mamma inte tycker om dessa små skadedjur för att hon i själva verket är livrädd för dessa små bitande och sprattlande varelser.
Uppe på Lillgården hade nog Emil det som allra roligast. Vi hoppade från höloftet, och var in i lilla ladugården där han mjölkade den lilla träkon och kollade om trähönsen värpt några ägg och så ryktade han den lilla trähästen innan vi gick in i den lilla stugan där han började laga mat åt oss alla. Han tände eld i spisen och bakade muffins och bröd, dukade fram ost och fisk och Gry sprang runt med kaffepannan och serverade kaffe. Då och då sprang Emil i väg med någon liten skål och hämtade mera mjölk, och han hade det så roligt och det var så underbart att sitta brevid och titta på.
När vi började bli fika sugna så gick vi ner till Torekällbergets lilla stad och slank in på första fik vi stötte på. Och där var det uppdukat med hembakt i långa rader och allt såg så jätte gott ut. Ungarna ville ha glass och jag hoppade över allt det hembakta, vilket skulle visa sig va rätt bra gjort. För trotts att det såg så otroligt gott ut så smakade det just ingenting....snopet. Och när vi vandrade vidare i den lilla staden så upptäckte vi att där fanns ett till fik plus ett bageri!!!!!! Ja nästa gång vet vi i alla fall vart vi inte ska fika. Ja synd att klaga föresten, för kaffet var jätte gott och det var ju det enda jag tog!
Vi gick in i handelsboden för att se oss om lite och det skulle visa sig att det var mycket mer än bara en handelsbod. Där innen fanns utställningar av olika slag och för barnen hade de byggt upp en forntidsby att leka i.
Så nu lagade vi mat över den öppna elden och låg och vilade på djurfällar och tog hand om boskapen, och hade det så roligt.
Gick runt och tittade lite på de olika utställnigarna en stund innan barnen började vara allt för trötta och det var dags att tänka på hemfärd.
Maarit följde med hem till oss och åt middag och när barnen somnat så skjutsade Nicke hem henne.
Och i dag har min syster och hennes familj kommit hem från Bulgarien, och de verkar ha haft det fantastiskt bra. Ja välkomna hem igen får man väl säga då.
Kommentarer
Trackback
