Kermit100

Emil och Nicke kom iväg som planerat vid 13.00 tiden, och jag kan ju säga att sonen var ju full av förväntan, och blev ju överförtjust när han fick veta att i bilen så låg en ny bob till honom som han skulle få provåka i helgen.
Men förväntan kom likasom av sig när han insåg vidden av att Gry inte skulle med och det blev ett jobbigt farväl där hans mun förvred sig när han pratade och ögonblicket senare brast ut i lesset gråt och grinade fram:
-Jag vill ha min lillasyster. Och Gry var halvt hysterisk och sträckte sig mot sin bror.
Gry stod i fönstret och snyftandes vinkade hon till sin pappa och bror, det slet i mitt mamma hjärta. Och med det kan jag ju bara konstatera att de älskar varandra.....kanske ska påminna dom om detta ögonblick när de bråkar och verkart avsky varnndra som pesten.

Eftersom det var varmt och soligt ute så klädde jag och Gry på oss och gick ut. Lämnade vagnen hemma och så gick vi på promenad. Och visst är det vår där ute trotts att det snöat i natt och marken var täckt av ett vitt täcke i morse. Men nu hade den varma vårsolen tinat bort all otäck snö och marken var torr igen, och i en slänt som låg mot solen så blommade tussilagon. Ja det bubblar i kroppen då man ser dessa första gula underbara skapelser sträcka sig mot solen.

Efter att vi ätit middag så ringde vi till killarna och fråga hur de hade det och de hade det ganska bra. De hade ca 2 timmars körning kvar och var vid gott mod. Alla pratade i tur ordning med varandra och höjdpunkten var nog då Emil och Gry pratade med varandra, ett stort leende spred sig i ansiktet på Gry och hon berättade för storebror att hon var med mamma. Åter igen så brast mitt hjärta av kärlek till mina barn!
Och Gry verkade nöjd med att ha pratat med både Emil och pappa och efter bolibompa så ville hon borsta tänderna och gå och sova.