Kermit100

Det har inte blivit mycket sömn för mig i natt då jag sovit inne hos min sjuka son. Redan vid 23-tiden vaknade han och hojtade på oss, så det  var bara att krypa ner brevid den stekheta Emil och försöka sova så gott det gick. Trotts febernedsättande så brann han av feber. Och ca en gång i timmen, ibland oftare vaknade han och var orolig och jag passade på vid varje tillfälle som gavs att peta i honom en klunk vatten. När jag hörde att Nicke och Gry klev upp så kännde jag mig som ett vrak, men det var bara att bita ihop och kliva upp och ställa sig i duschen så att man orkar med resten av dagen. Emil fick äntligen ett par timmars sammanhängande sömn och sov lugnt till 9-tiden. Undertiden passade jag och Gry på att äta frukost och klä på oss.
Så fort vårdcentralen öppnade så ringde jag dit. De trodde att han förmodligen fått influensa, att det slagit hårt på förskolebarnen här i Edsberg medans vi vuxna knappt har märkt av det. Och som vanligt så ville de att vi skulle avvakta ett dygn för att se vart det leder, och i morgon bitti så ringer de till mig. Och eftersom det trotts allt är femte dagen Emil har hög feber så vill de ju att jag vakar som en hök över hans kisseri och petar i honom vätska så mycket det går.

Ja och det är ju inga mängder jag får i honom kan jag ju säga, och jag har provat allt från oboy till saft, varje gång jag går förbi honom tvingar jag honom att ta en klunk vatten i alla fall.
Och när det var dags för lunch så frågade jag Emil om det fanns något han kunde tänka sig att äta och då tändes en gnista i hans öga och han sa:
-Mamma kommer du ihåg när jag var sjuk och fick äta nuggets i soffan?
Ja vissa ljusglimtar finns det ju med att vara sjuk, så nu var det bara att inventera frysen och se om där fanns några nuggets, och som tur var så fanns det någrastycken i en påse.
Gry tyckte att det var jätte spännande att få sitta i soffan och äta!!!!! Och Emil lyckades peta i sig 1½ nugget i alla fall. Fast maten känns ju ganska sekundär just nu, det viktiga är ju att han får i sig vätska. Och man kan se på honom att ingenting smakar just någonting. Stackars lilla kille!