Kermit100

Till mångas glädje och kanske till en och annans förtvivlan så har vi äntligen bestämt oss för att bli man och hustru.
Det var nog inte det mest romantiska frieriet genom tiderna, men det funkade och han sa ja.
Tanken från början var ju att det skulle bli lite mer romantiskt men planerna gick inte i lås. Min plan A var ju att fixa barnvakt och bjuda ut honom på middag, men Maarit kunde inte och sen rann tiden iväg och jag hann inte fråga någon annan. Och plan B var att vi skuylle äta en lunch på tu man hand innan vi hämtade barnen på dagis, kanon.....Nicke hade tidig fredag, det här skulle ju bli lätt att fixa.....Hade bara glömt en liten detalj....att JAG typ jobbar dårå!!!!!!!!! Så jag la ner romantiken och tänkte att det får bli som det blir, för fria skulle jag göra.

Så över våran kladdiga middag så säger jag till Nicke att det är något jag funderat över ett tag och vill veta vad han tycker om saken, att vill han gifta sig med mig????? Ja jag vet, all romantik var bara sååååå far far away som det kan bli. Men det viktiga i det hela var ju att han sa JA. Och gensat så började vi prata bröllop. När? Var? Hur?
Skulle vi bara ha en vigsel på tu man hand? Ett stort dunder och brak bröllop? Hur mycket är vi beredda att betala?
Först tänkte vi ha ett överrasknings bröllop när Nicke fyller 40, men insåg att det skulle bli för tajt om tid. Så vi planerar in det lite längre in i framtiden, och jag kan ju avslöja så pass mycket att det blir inte denna sommar i alla fall. Men jag lovar att när det väl är dags så kommer det att komma en inbjudan i god tid, handgjord förståss.

Så innom en snar framtid så kommer jag att bli Fru Sydlén, och äntligen få vara med i Katjas och Sofies klubb!!!! *dansar runt av glädje*