Dag 8

Har sovit lite halvrisigt i natt, och var väl inte så sugen på att kliva upp i  morse när klockan ringde. Men jag gjorde det i alla fall! När jag väl vaknat till liv och hade en kopp med läbbigt svart kaffe i handen så konstaterade jag att helgen har känts så lång. Annars så brukar man ju inte mer än hinna blinka så har helgen passerat, men vi han med så otroligt mycket så det känns som om jag varit ledig i mer än 2 dagar. Så borde det kännas efter varje helg.

Än så länge har jag inte börjat tycka att det är råkigt att inte äta, visst han jag bli sugen då och då men det är inte värre än att jag njuter av dofter och bilder av mat. Det är inte så att jag har lust att lägga ner allt och proppa munnen full av allt möjligt, eller att jag sammlar recept av olika slag. Passade på igår att städa ur och inventera vad vi har i köksskåpen, russin som är torrare och hårdare än sten kände jag att det var nog ok att slänga, likaså alla kexpaket som det låg och skrammlade några ensamt överlevande trasiga kex i. Godis hittade jag massor!!! Det låg instuvat både här och var på alla möjliga och omöjliga ställen. Kan det vara godisråttornas hemliga förråd tro?

Igår efter våran skogspromenad så var det första gången det blev väldigt tydligt att jag inte ätit på en vecka. För väl hemma så var jag alldeles matt i benen och hade en kännsla av svaghet i kroppen som jag normalt inte har. Och då och då när jag lyfte huvudet från blåbärsriset så kännde jag att jag tappade trycket lite och blev lite vimmelkantig, men då var det bara att dyka ner med huvudet igen. Och det där med lågt blodtryck är ju något som jag dragits med hela livet, inte ens när jag var gravid så blev det högt.
Så det var väl tur vi inte gav oss iväg på en heldagsvandring!!!!!

Och nu är det bara 4 dagar kvar, känns som ingenting i jämförelse med hur många dagar som jag nu har bakom mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0