Kermit100

Idag är det årets längsta natt och det känns som att mörkret håller mig i ett järngrepp. Men redan f.o.m i morgon så går vi mot ljusare tider. Och jag tycker att det brukar gå ganska fort efter att man har passerat alla helger som nu löser av varandra på löpande band, vips så är det mitten av januari redan. Visst är det mysigt på sätt och vis med detta mörker och man tänder ljus och så. Men ska jag vara helt ärlig så känns det som att jag är i desperat behov av solljus nu. Och dessutom höll jag på att bränna ner en bokhylla igår med alla dessa ljus.
Det är väl för väl att snön lyser upp lite just nu. Men jag blir knäpp av detta mörker. Trött och låg och tappar lusten till det mesta, vill hellst bara krypa tillbaka under täcket och sova, sova, sova. En björn skulle man vara.

Men man får plocka gobitarna i mörkret, snön är kul, glögg är gott, ljus är mysigt (så länge bokhyllan inte fattar eld!), pepparkakor gör en snäll, barnen är ljuvliga och maken är fantastisk. Så vad är väl lite mörker att gnälla över. Och nu går vi som sagt mot ljusare tidet så snart är även jag på topp. Men då hittar jag väl något annat att gnälla över, för de känns ju mer naturligt om man får gnälla lite.