Kermit100

Dagen börjagde bra på många olika sätt. Jag och barnen sovet tillsammans i dubbelsängen och det första de säger till varandra när de vaknar är att de älskar varandra, helt ovetande om det komersiella jippot kring alla hjärtans dag.
Med ett leende kliver jag upp ur sängen och ser fram mot att mina 14 dagar gått och idag är det dags att avbryta min fasta och få börja äta lite. Mmmmm ser fram mot det!
Vi går in i Emils rum där Nicke sover och pussar honom godmorgon och berättar att det är dags att vakna nu.
Och när vi håller på att plocka fram frukosten så ligger det plötsligt ett litet paket vid min tallrik, som ett barn på julafton sliter jag upp pappret och hittar ett alldeles förtjusande halsband med ett guldhjärta. Så fint och så perfekt, ja jag hade inte kunnat välja det bättre själv. Någon vet verkligen vad jag tycker om, och honom ska jag gifta mig med snart. Puss och tack!

Och det var riktigt gott att äta vill jag lova, men det tog stopp väldigt fort. Min frukost bestod av björnbär, blåbär och jordgubbar med naturell youghurt och en liten avoccado, och en stor kopp kaffe till det. Så vansinnigt gott.

Ja det var med viss spänning som jag ställde mig på vågen idag, och till min stora glädje så stannade den på -7,1 kg.
Var det värt det? Absolut.
Kommer jag göra om det? Tveksamt
Det var inte speciellt jobbigt förutom de första dagarna förståss när hela min kropp slog bakut. Och jag var inte hungrig och jag saknade inte att äta. MEN det var så förbannat tråkigt tillslut, allt smakar dö trist om man äter/dricker samma sak varje dag, fem gånger om dagen i 14 dagar.

Men jag har uppnåt det som var tanken med det hela. Några snabba kilon ner och framför allt bryta ett dåligt mönster jag hade innan, så nu är det bara att starta på ny kula och lägga sina dåliga vanor bakom sig. Visst det kan ju låta tråkigt, men då får man komma ihåg att allt är tillåtet....ibland.