Kermit100

Litre äldre och bredare verkar ju mest naturligt att svara!!!!!!

Idag har jag haft mitt framtids samtal med min chef och i alla fall fått lämna in mina önskemål. Men det är väl tveksamt hur mycket de kan tillmötesgå dem. Men man kan ju alltid hoppas på det bästa i alla fall. Och t.o.m min chef hade svårt att se mig gå tillbaka till vårdverksamheten utan vill hellst ha mig på något administrativt jobb. Så jag håller en tumme och hoppas på det bästa.
Och jag tycker att det är så rysligt svårt att svara på frågan: Vad vill du göra? Prova något jag aldrig gjort förrut vill jag svara, men det är man ju inte så kvalificerad till kanske.

Det som gör mig lite orolig är att det finns enheter på huset dit ingen av oss vill gå, men som har ett stort behov av folk. Och jag tror nog att en och annan kommer att bli placerad på sånna ställen mot sin vilja. För alla kan ju omöjligt få komma dit de önskat. Och visst är allternativet arbetslöshet så gör man ju det, men det lär ju kännas surt. Fast å andra sidan så är ju ingenting för evigt, det går ju alltid att flytta på sig om det är helt vidrigt så fort det lättar på arbetsmarknaden.

Fast jag blev faktiskt headhuntad idag, ett externt bolag som järna skulle lägga vantarna på mig antingen som undersköterska eller bemanningsassistent. Smickrande, men nej tack! Jag släpper ju inte min fasta tjänst på sjukhuset för att gå till ett externt bolag i dessa tider. Ja för ge dom ett halvår, och sen lär ju de åka på sin stora smäll och behöva dra ner om de ens går runt, precis som det var för 10 år sedan.