Tungt besked från jobbet
Idag kl 10.00 hade min chef sammankallat oss till ett obligatoriskt möte. Och kl 10.00 en måndag är en väldigt märklig tid att ha möte så vi förstod ju att något stort var i görningen. Och när represententer från båda fackförbunden kom in i aulan så började i alla fall jag att ana det värsta och få lite ont i magen. Och 1 mars 2009 läggs Bemanningscentret ner på grund av det trängda ekonimoska läget. Och där satt vi och förstod inte riktigt....vadå läggs ner ska vi inte finnas mera. Och helt riktigt så kommer det att bli. Det känns helt galet och man blir alldeles lessen.
Tack och lov så blir jag ju inte av med jobbet då jag har min grundanställning som undersköterska på Danderyds sjukhus, så visst kunde det vara värre med tanke på att det finns många som får just sånna besked nu i dessa tider. Men 1 mars så ska vi vara utplacerade på olika enheter och vi ska alla lämna in önskemål över vart vi vill bli placerade.
Men det känns tungt och sorgligt att något jag varit med och byggt upp nu bara läggs ner. Och jag vet att jag aldrig kommer att kunna ha den flexibilitet och frihet i mina arbetstider någon annanstans än där vart jag är nu. Jag kommer ju och går lite som jag vill praktiskt taget, behöver jag vara ledig så är jag det, passar det mig att jobba över en dag så gör jag det.
Det absolut värsta som kan hända mig nu är att jag får gå tillbaka ut i verksamheten som undersköterska, vilket ju är ett jobb som jag faktiskt tycker väldigt mycket om, och få gå ner några tusenlappar i lön. Men det är det absolut värsta senariot. Och min chef trodde faktiskt att det fanns ganska stora förutsättningar för mig att få någon administrativ tjänst, jag hoppas att hon har rätt.
Men jag kan för allt i världen inte begripa hur denna lösning ska spara in några pengar till sjukhuset, jag tror att det är ett stort misstag att lägga ner bemanningscenter.
