Kermit100

Något hände i min kropp i natt, det är svårt att sätta ord på det hur det känns men man vet bara att nu är det värsta över. Och i morse när jag vaknade så kännde jag mig så behaglig, glad och full av energi, ja nästan lite euforisk. Hungern är som bortblåst, matthets känslan försvunnen och man känner sig pigg och sprudlande. Det är den här känslan jag väntat på, och visst är det värt att gå igenom de tre första jobbiga dagarna för att nå hit. Men jag vet också att om ca 5 dagar kommer det att kännas väldigt tråkigt och trist också, och de sista dagarna kommer att vara jobbiga för då längtar man så efter att få äta och tugga. Ja för hur goda sopporna och teerna än är så blir ju allt tråkigt och enformigt efter ett tag. Jag blir less på oxfilé också om jag äter det varje dag i 14 dagar.

Jag har planerat om mina 14 dagar lite och minskat dem till 12 dagar. Då det kom en kalas inbjudan i mellan då det bjuds på kräftor och övernattning. Visst har jag karraktären att avstå och ta en soppa eller en kopp te när de andra äter, men helt ärligt så vill jag inte det. Det är så vansinnigt sällan jag och Nicke äter kräftor så när tillfälle erbjuds så vill jag verkligen inte tacka nej. Visst vi kan köpa hem kräftor när som hellst och äta, men det blir aldrig av.
Som kompensation så lägger jag på fem dagar extra på halvfart veckan där på, viklet innebär att jag äter middag tilsammans med min älskade familj och soppa och te resten av dagen.