Kermit100

När jag och Emil skulle gå till förskolan och hämta Gry så regnade det så där härligt mycket, ja det bara vräkte ner. Så det var bara att ta på sig regnkläder och gummistövlar, och är man rätt klädd så är det ju jätte härligt att vara ute i regnet. Det tog faktiskt två timmar innan vi var hemma igen, för när vi hämtat Gry så var vi ju bara tvungna att stanna i varenda vattenpöl. Från kyrktaket sprutade det ner vatten som duschar och det var riktigt spännande om man skulle ta sig förbi torr eller om vinden skulle få tag i det fallande vattnet och blöta ner oss fullständigt. På vägkanten rann det så mycket vatten att man var ju tvungen att stanna där och släppa ner pinnar och grässtrån och titta när de virvlade ner för backarna. När vi gick förbi Figges så insåg vi ju att det här var ju en alldeles strålande dag för att gå och äta glass. Gry tyckte att vi skulle sitta ute, men där satte jag stopp. Så när vi skakat av oss det värsta blöta så satte vi oss inne och åt glass innan vi fortsatte våran promenad genom regnet. Och utanför oss fanns det så stora vattenpölar så vi var tvugna att stanna och fiska i dom. En kvinna kom förbi och muttrade surt över att det samlas så mycket vatten och inte rinner undan, jag var bara tvungen att le mot henne och tipsa om gummistövlar. Om möjligt så såg hon ännu surare ut och muttrade ännu mera.

När vi satt på Figges kom en främmande kvinna fram till oss på ca 70 år och talade om att hon aldrig har sett så välartade barn som sitter så tyst och snällt och fikar, och väntar snällt på sin tur i kön och gulliga var de med. Stolt tackade jag för de fina orden och sträckte på ryggen.