Kermit100

Igår var det en riktigt händelserik kväll. Det började med att vi fick storfrämmande ända från Nordanås upp i norr, Nickes tremänning/syssling var i Stockholm på utbildning och passade på att komma och hälsa på oss. Mycket trevligt, och barnen blev eld och lågor. Och när vi som bäst sitter och fikar så ringer det på dörren och där står våran granne med sin 3-åriga dotter och är alldeles uppriven. Hennes man har brakat samman totalt och är helt psykotisk och hon vet inte vad hon ska ta sig till. Så jag tar hand om dottern medans Nicke och Manne tar hand om den upprivna frun och kör mannen till psykakuten. Jag är fortfarande ganska chockad över hur nonchalant och oproffisigt hon blev behandlad när hon ringde till 112 och ville ha hjälp.
När de kom tillbaka hen vid 12-tiden på natten så sov dottern gott i våran soffa och försiktigt bars hon ner till sin egen säng. Pappan blev inlaggd och omhändetagen och de skulle ge honom rejäla grejjer att sova på då han inte sovit på 5 dygn.

Så det var ett ganska trött gäng här i morse, men vi kom i väg dit vi skulle och i tid.
Och jag är lite i valet och kvalet om hur jag ska göra. Ska jag gå och ringa på hos grannen och fråga hur det är och om de behöver något eller ska jag ge dom utrymme och avvakta tills de söker upp mig. Jag sa igår till henne flera gånger att det är bara att komma eller ringa när som hellst. Och eftersom jag inte känner dom så jätte väl så vet jag ju inte heller hur de är. Endel vill inte bli störda och vill inte att man tränger på om man mår dåligt. Och de sista jag vill är ju att tränga mig på och vara obehaglig med frågor om hur det är. Hur skulle ni göra?