Välkommen hem

Nu vet jag i alla fall att min älskade vän Katja har svensk mark under sina små fötter. Än har jag inte fått tillfälle att prata med henne själv men pratade en stund med hennes mamma i går. Och när hon har tid, lust och ork så vet jag att hon ringer, kan tänka mig att det cirkulerar en miljard grejjer i hennes huvud och att det är rörigt värre där inne. Så ringa och prata strunt med sina kompisar är nog inte prio ett, för när man väl gör det så ska man ha tid........mycket tid.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0