Kermit100

Det har varit en stor dag för min förstfödde idag. Det är ingen liten småkille som går runt här inte utan en stor skolkille. Första dagen på skolan hade varit jätte spännande och pappa var med honom och han ser fram mot morgondagen då han får träffa sina nya och gamla kompisar.

Och som om det inte var nog med stora händelser så ville han att vi skulle ta bort hans stödhjul på cykeln idag. Så efter middagen så gav vi oss av med skiftnyckeln i högsta hugg. Och jag hade förväntat mig att få springa benen av mig dubbelvikt hållandes i hans pakethållare. Men så fel jag hade, han hoppade upp på cykeln och cyklade iväg som om han aldrig gjort annat och kvar stod jag där och gapa. Han tyckte att det var lite svårt att komma iväg innan han fått upp fart, men då visade hans nya klasskompis, Teodor hur han skulle göra. Hur pedalerna skulle stå för att få bästa fart på en gång. Det var så rart att jag nästan fick hjärtvärk av att se på dem. Det är en riktig kompis det. Sen var det bara cykla som gällde och det gick fortare och fortare och han blev modigare och modigare. Visst en och annan vurpa blev det, han fick styret rakt i bröstkorgen en gång så det gjorde ont och blod kom det på armbågen. Men han reste sig upp borstade av sig och hoppade upp på cykleln igen.