Kermit100

Jag och Gry har haft en fantastisk mysdag i stora mått. Att åka till Junibacken har vi pratat om och planerat länge. Så att lite vinter, snö och minusgrader skulle sätta P för våran dag fanns inte ens. Nej i stället skulle vi starta tidigt och ha både en plan A,B,C och D. Så att ta lite sovmorgon en ledig dag var absolut inte att tänka på, eller ja klockan ringde kl 06.00 och det är ju faktiskt 30 minuter senare än vanligt. Jag klev upp och ställde mig i duschen och gjorde mig i ordning innan jag började tänka på att väcka Gry. Och jag han inte mer än tänka tanken så kom hon uppsmygande och satte sig i soffan för att vakna i lugn och ro.

Kollade sl´s hemsida och såg att det inte var några allvarliga störningar på vår färdväg. Så jag packa en väska med diverse mellis för oförutsägbara händelser, tog på mig och Gry kläder så vi skulle överleva kyla och snö och sen stack vi med siktet på att ta 8.29 bussen. Men bussen som skulle gå 8.19 var något sen och gled in på hållplatsen precis när vi kom upp på andra sidan vägen. Så jag tog Gry under armen och la på en rem och han med den bussen. När vi kommer ner på T-bane perrongen på Danderyd så var det knöka fullt med folk och det hade nog inte gått något tåg på länge. Men precis när vi glider ner på mitten ungefär så kommer ett tåg som öppnade sina dörrar mitt framför våra näsor. Vi åker till Östermalm och byter tåg som tar oss till Karlaplan, det tågen får vi faktiskt vänta på i hela 5 minuter! Anledningen att vi tar oss till Karlaplan är att OM det inte går någon buss så är det inte långt att gå därifrån till Junibacken. Men när vi kliver upp från T-banan så står ju buss 44 inne och det var bara att kliva på. Sitter där på bussen och småpratar med Gry och tittar inte ut. Och när jag lufter blicken så anar jag att något är hel fel, och just då hör jag hur rösten som ropar ut stationerna säger: Humlegården. NÄÄÄÄÄ JÄVLAR! Vi har hoppat på bussen åt fel håll. Och innom mig rabblas vartenda svordom jag kan upp i ett slags mantra som går om och om och om igen. Jaja tänker jag tillslut, det är ju bara att kliva av vid Tekniska och ta nästa buss tillbaka. När vi närmar oss busshållplatsen så ser jag en sjukt stor människosamling där som väntar på lämplig buss. Och jag börjar prata högt för mig själv och funderar på att åter igen ta T-banan till Karlaplan och gå. Men just då kommer buss 4 och dammsuger busshållplatsen ren på människor. Puh de skulle inte mad samma buss som jag. Jaha, men man undra ju när nästa 44 skulle dyka upp, kanske man skulle ta T-banan.....Ja jag han inte tänka klart tanken innan buss 44 stod där bredvid mig med öppen framdörr. Så äntligen hade vi kommit på rätt köl igen. Kollade på klockan och insåg att vi fortfarande hade gott om tid på oss. Så när vi kom fram till Junibacken så var det fortfarande 5 minuter kvar tills de öppnade. Så det var ju tur att vi tog våran lilla sightseing runda, annars hade vi fått stå utanför och vänta väldigt länge.

Och inne på Junibacken var det ljuvligt som alltid. Och fattas annat då de tar så hutlöst mycket betalt. Gry stannade inte till så länge i den första utställningen, utan när hon kollat läget i Muminhuset, Mulle Meck, Pettsson & Findus, Rut, Knut och lilla Tjut och de övriga så stampade hon otåligt och undrade vart Villa Villekulla var. Så det var bara att hoppa på sagotågen som milt uttrycks skrämde brallorna av min lilla flicka. Men modet kom snabbt åter nät tjejen som jobbade på slutet av tåget log mot henne och sa: Välkommen till Villa Villekulla. Och där i Pippi huset tillbringade hon mycket tid och vi lekta och lekte och lekte. Gjorde ett avbrott i leken och gick ner och kollade på teaterföreställningen de hade i Lennart Helsing utställningen. Sen upp till Villa Villekulla igen och leka lite innan Pippiföreställningen började. Och det var nog dagens höjdpunkt. Sen var det dags för lite lunch, och det fick bli köttbullar för oss båda två om det skulle bli någon peng över i min plånbok. Med en mätt mage så gick vi lös i Lennart Hellsing utställningen och lekte och busade i Bagare Bengtssons bageri, kastade loss med piratskeppet, gick vilse i en laburint osv tills vi var helt matta i pälsen. Då slank vi in på Junibackens pittoreska butik och brännde lite mera pengar. Slutligen så behövde jag en kopp kaffe och Gry hävdade att hon var i akut behov av en violpolkagrisklubba modell onödigt stor. Jaja varför inte. Sen gick vi och klädde på oss och gick därifrån, och klockan hade blivit närmare 14.00.

Ja nu kan man ju tycka att det var dags att åka hem. Men nej nej, nu for vi till åhlens och köpte Gry Pippikläder med tillhörande peruk, som jag lovat henne väldigt länge. Och då de är lite billigare där en på Junibacken som tar ett hutlöst överpris på precis allt så var det ju givet att ta den vägen hem. Och när vi ändå var vid Drottninggatan och snokade så passade vi på att snoka upp Maarit på jobbet och hälsa på en glatt överraskad moster. Ja så glad att hon t.o.m bjöd på fika. Sen åkte vi hem. Och åter igen hade vi samma flyt med tunnelbana och buss, och på ett ögon blick var vi hemma.

Och väl hemma så undrar jag om Gry blev kvar på Junibacken och jag fick med mig Pippi hem.



Min ljuvliga prinsessa!

Och hon somnade i soffan med ett leende på läpparna när vi tillsammans tittade på den nyinköpta Pippi filmen.