Kermit100

Igår var det avslutningsfika på förskolan. Och eftersom Emil slutar där på torsdag så var det en och annan tår som rann ner för kinderna både hos personalen och mig, för även om han kommer dit två dagar till så var det personal som går på midsommarledigt och kommer inte tillbaka förrän Emil slutat. Och Emil ville inte ens säga hej då, för säger man inte hejdå så kanske det inte händer på riktigt. Och det är jobbigt att säga hejdå, det tycker jag också. Det bara knyter sig i magen och man vill bara sätta sig i ett hörn och gråta som ett barn. Som personal på förskola måste detta vara det absolut värsta med yrket. Att först följa barnen så nära inpå och sen bara se dem gå vidare och aldrig mer komma tillbaka. Och Gry grät helt hysteriskt när vi gick trotts att hon ändå ska komma tillbaka efter sommaren, men även hon tyckte att det var jobbigt. Men som tur är har vi ju Gry kvar på Lotus och Emil vill följa med varje dag när hon ska hämtas. Och det var med stor värme och glädje som vi tillsammans när vi kom hem tittade och läste i hans pärm från den tid han gått på förskolan. Det var från dag 1 när han som en liten kille kom till småbarnsavdelningen som då hette Katten tills nu, väl dokumenterat med både bilder och text. Underbar och ljuvlig läsning. Tack alla söta och underbara "fröknar" för det jobb som lagts ner, den ska sparas tills killen är stor.